Skarsvandrings med familjen, 5. augusti 2006.
Jag skäms litegrann för att berätta det här:
Men ikväll var faktiskt första gången jag såg An Inconvenient Truth med Al Gore. Alltså jag satt inte och såg den med honom. Men han presenterade problematiken i filmen.
Klimatet. Det förändras. Det är ju bortom all tvil. Men vad gör man?
Kände att jag blev både ledsen, förbannad och ja. Fick en känsla av att ha gett upp. För när jag var yngre, kanske från 12-årsåldern fram till gymnasiet, så var jag nästan på väg att bli en miljöaktivist. Jag diggade Greenpeace. Hade fullt med bilder av enorma mängder skog och glaciärer på min PC. Har ju glömt hur mycket jag verkligen brydde mig om backar, granar och sjöar. Men blev påmind igen.
Har ju alltid gillat naturen sen jag varit liten. Och jag var ofta ute då jag bodde i Sverige. Mycket mer än nu. Åkte slalom, kälke och senare bräda varje vinter, varje helg. Nästan varje dag. Älskar fortfarande känslan av kall vinterluft mot varma kinder en solig januaridag med en meter pudersnö under fötterna.
Därför tog jag mig själv i att ha brytt mig för lite om det här nu på sistonde. Dom senaste åren. Fokus och engagemang har varit mer på fattigdom, sociala orättvisor, anti-kapitalism och sånt. Väldigt mycket politisk ideologi och vart jag står. Rätt så långt till vänster.
Men konstigt att jag inte haft samma brännande "go" för klimatet som för den snea pengaströmmen i världen. Jag har ju alltid varit den som bett kompisarna att inte kasta burkar och påsar ut bilrutan. Som får en dålig känsla i magen när jag kastar mer än jag måste hemma. Och som alltid blir sur när vintern kommer, men snön inte. Eller när det är en piss-sommar med konstigt väder, som inte blev alls så som man trodde.
Prognoserna ser fan inte bra ut. Och innerst inuti mitt rationellamigsjälv, så tror jag faktiskt mäniskor i den västliga (och nu dom allt fler i den östliga) delen av världen inte kommer rycka ur sin traditionella tillvaro med massiv konsumtion i närmaste framtid. Om inte nåt går riktigt åt helvete.
Så är vi väl uppbyggda, att när vi har fått skiten kastat mitt i ansiktet - då först reagerar vi. Det räcker inte med att vi på lång avstånd känner skitlukten liksom.
Och för att säga det så, det stinker som fan nu, gör det inte?
Æ tenke på det hver dag. Får dårlig samvittighet av å kjør bil. F.eks.
SvarSlettHåpe du har det bra ellers!
Helen
har det väl fint jag kära helen! :D även om det är riktigt söndag idag då.
SvarSlettHepp! Lenge sea e har ver innom bloggen din no, og vart så glad da e såg at du hadd sett den her filmen! Vet du, e hadd itj sett`n før i høst e heller, når lærer`n vår plutselig drog`en fram (filmen altså:) på ei forelesning her...den va jo nesten mer skremmende enn alle skrekkfilma e har sett i hele mitt liv! Så no har e sett den tre gang og anbefalt t alle e kjenne å gå og sjå den...hell t og med på å vise den t dæm stakkars elevanj mi ha i praksis for tida - likså grett å få d in med èn gang, itj sant? Gammel vane kan som kjent vår vond å vende...
SvarSlett...men kanskje d e sånn d ska vår, og sånn d skull bli? Kan itj sjå for me èn god grunn t at menneskanj ska få lov t å bo på jorda nå lenger, e. D e jo itj akkurat sånn at mi har gjort oss fortjent t d, e d vel? Når istida kjæm og mi e utrydda, får vi håpe etterkommeranj kan forvalte opphavet bere enn d mi ha gjort. D e jo lov å håpe?
hehe. ja. det är lite jalla. men så är det. spännande att tänka på hur det är här om, tja, 200 år. eller 1000 år.
SvarSlett