Lappen

Jag drog fram min brädbyxa från skåpet igår. Det är rätt så vitt ute nu. Ser det när jag vandrar ut på balkongen och kikar ner på träden och gräsmattan. Snön har kommit. November har kommit.

Och alldeles nyss, när jag satt och skulle tömma fickorna på denna byxa - eftersom jag bestämt mig för att tvätta den, byxan är ganska smutsig, säkert några år sen sist - så närmast ramlade en gammal, ihopvikt och sliten papperslapp ut ur den ena sidfickan.

Det är en lapp som jag skrivit, för snart tre år sen tror jag. Ja, nångång runt julen 2004. Faktiskt tror jag att jag satt eller låg i sängen i våran stuga på Stugudal och skrev orden på den här vita lappen. Sent en natt, efter alla andra hade lagt sig, minns jag. Det var en slags salighet och värme som var över mig då. Kanske var det på grund av julmaten jag hade ätit. Hm.

Blev iallafall glad av att läsa den gamla lappen, som jag faktiskt råkade riva itu när jag öppnade den. Jaja.

Men här är vad som står på den:

Melissa?

Det var längesen jag var så glad.
Helt plötsligt tog hon tag i mig.
Varför?
Snön kom - julen också.
Men jag törs fan inte tro på det.

Rörelserna fascinerade mig.
Blicket gjorde mig nyfiken.
Orden fick mig att tänka.
Vem är hon?

Klumpigt - typiskt
ut av bussen.
In i vinternatten.
Men det var ljust
och varmt.

Vet känslan av hennes hand.
Jag glömmer inte håret.
Kanske också vad hon gör
och vart hon bor.

Har inte längre kontroll.
Fan alltså.
Är besatt av dessa frågor.
Men vill jag höra svaren?

Jag har ingen aning.
Jag vet ingenting.
Jag blir besviken av mig själv.
Dog - det var längesen jag var så glad.