Påsk är digg

Otroligt. Men har varit på två längdskidsturer på två dagar. Så ofta som jag åker längskidor liksom. Eh.

Bilder.

Men kul är det. Sådär mysigt, med familj och våra svenska vänner som är på besök.

Känns plötsligt som om man blivit gammal, och klarar att suga till sig tystnaden och luften som svävar här i fjällen. Att man klarar att njuta denna ro. Bara vara och slappna av.

För orkar inte balla på och orga för att komma hit och dit på fest. Kul nog det. Men härligt att låta livet bara gå lite på tomgång.

Men det ska ju sägas. Var ju på fest igår då, här på Stugudal. Och det är ju fanatiskt kul att träffa vänner och bekanta igen. Och karsk smakar ju alltid lika gott. Namnam.

Typiskt nog så tror jag att nån snodde min nya fina svarta Burtonjacka som jag köpte i New York när jag var där. Usch, har ju ännu inte åkt i backen med den. Menmen.

Trots allt. Det är ju bara en jacka. Fan märker att jag klarar ge lite fan. Livet bjuder ju på så mycket mer än jackor liksom.

(Ska sticka en tur på festen ikväll då, för att lämna tillbaka den jackan som jag igen snodde - ja, fan, det är kallt ute, och jag måtte ju ha nåt för att inte frysa ihjäl på väg hem till stugan igen - och se om tjuven törs hänga tillbaka den igen. Eventuellt om den fulla personen som tog fel jacka har vett att ta med den igen...)

På fjället

Jul. En finurlig grej.



Nu är jag här. På Stugudal, i våran stuga. Med julgran, julklappar, rakfisk, julöl, glögg och tillsammans med familj och moster och kusiner.

Annorlunda, fast lite som vanligt ändå. För jul har jag hunnit med att fira jul en del gånger nu, även om jag inte ska skryta på mig flera år än det jag då faktiskt är.

Grejen är ju det, att i fjol var jag på Filippinerna med Ida. Men året innan här på Stugudal. och några år innan det igen på Koh Chang i Thailand. Och därinnan i Sverige. Men från början av i Thailand, och då firades väl inte jul på det här sättet, eftersom min thailändska familj först och främst är buddhister. Men, ja, det är ju en egen historia, det där.

Men just det, julen. Och vad den betyder för mig:

Minns när jag bodde i Tännäs och senare Tydal. Det var en sann glädje det här med julen. Adventstid. Lucia. Julkalender. Strumpa. Julklappar.

Nu är jag mer sådär; fan vad gott det ska bli med ledigt. Äta massa god julmat, dricka och festa med vänner och att bara njuta tillvaron. Julklappar, är inte så viktigt. Jag uppskattar det andra mer. Vuxent? Jag vet inte. För ännu kriblar det när jag tänker på hur min brorsa, syrra och mina kusiner kommer reagera när dom öppnar julklapparna från mig, och andra. Det är ju kul att andra har det kul, inte sant?

Men det var ju det ja. Jag älskar ju snö. Även hur crazy det låter, eftersom jag egentligen är litegrann uppväxt i Bangkok, ett ställe som egentligen har lite snö, ja ingenting om man är ärlig.

Och att åka bräda och slalom, det är så jävla befriande härligt. Spännande, adrenalinframkallande och skojigt, när man härjar i backen med kompisarna.

Det ska förresten bli himla kul att sticka på det där pokerlaget (som egentligen är en tradition, är det inte?) i Selbu nu i jul tillsammans med mina tidigare klasskompisar. Missade ju det förra året.

Alltså. Jag trivs med jul i Tydal. På fjället på Stugudal. Det funkar.

Men. Jag sitter ändå och kikar på Facebook, Flickr och på nätet. På bilder av vänner, klasskompisar och andra som har jul andra ställen. Filippinerna. Hawaii. Australien.

Världen.

Och jag tror jag är lite avundsjuk. Och ja, vet det - det är för dumt. Jag veeet det.
Men antar att det är så jag är.

Konstant längtande...



Men hallå, det gör inget. Så är det väl.
Det är bara en sak att göra. Att resa mer.
Och att önska er alla en riktigt

GOD JUL!