Ont gör gott

*Ouch.

Fötterna värker. Under. Skorna var lite sådär. Ny.
Hårda. Men okej. Mål blev det inte. Skotten var som dåliga sketcher.

Min andra träning på ett halvår. Första med boll. Och sånt känns. Hm. När jag andas piper det. Hhhhhh ...

Men man känns hes på samma gång. Hm.

Knäna är kvar. Men musklerna runt är sten. Vaderna likaså. Armarna är spagetti, men magen starkare. Kanske på grund av thaimaten? Hah. Dålig form.

Men ont gör gott. Jag ler och är nöjd.
Undra varför.

(Nej, klippet har ingenting med mig at göra. Men tyckte den passade in. Okej, kanske inte den gjorde det iallafall.)

Tack som fan för mössan Anna!

Ute stormar det. Snö och åter snö. Men egentligen är jag glad för det. Äntligen känns det som det är vinter här. Kall näsa och snö i ögonen på väg hem från jobbet är tusen gånger bättre än genomblöta fötter på väg till jobbet.

Nyss kommit hem från en runda NRK-cageball, där både jag och Pölsa deltog. I bilen hem lyssnade vi på The National Bank som spelade i P3sessions. Underbart. Alldeles underbart. Lyssnar nu på dom sista tonerna, medans jag sitter halvsvettig ännu och skriver.

Snart varm dusch. Så blir det mer fotboll. Men på TVn. Blir nog en fin kväll inne med kaffe och soffamys, medans vädret härjar ute.

Och vet ni vad?

Jag är så glad! Så glad.

Varför?



Jo, jag fick en mössa i posten. Inpackat. Ett paket, helt enkelt. Utav det blå. Tänka sig det, hur ofta händer det liksom? Avsändarn är Anna, och jag misstänker hon har stickat den själv. Tänka sig. Till mig?

Tuuusen tack Anna!

Jag som diggar hemstickat. Och mössor också för den del. Men jag vet inte helt hur jag ska tacka dig. Jag kan ju inte sticka nåt tillbaka (även om jag gärna vill lära mig, men tar säkert för lång tid).

Hm. Kanske en matbit och kaffe på stan en dag, på mig, vad säger du?