Røttirøva Aktivitetslaug

Här är Røttirøva Aktivitetslaug, nystartad av Simen, Pål och mig. Ett laug för folk sådär. Ett laug som troligtvis kommer arrangera nåt som har med bordtennis att göra. Förfester. Ett eller annat fotboll. Säkert nå freeride-grejs i en eller annan backe. Och dessutom några speciella middagssamanträff. Egentligen allt av aktivitet. Därav namnet, som ni säkert förstår.

Officiell öppning har blivit fastsatt till julverkstaden som ska arrangeras hos oss - där glögg, Michael Bolton, pepparkakor och dassrullnissar är centralt. Datum kommer senare.

Vill du vara med i lauget eller på kommande aktiviteter?

Vi planerar julverkstad och det blir väl nå bordtennisträning snart. Satsar på att lasta upp bilder från aktiviteter i framtiden. Om vi har med kamera. Och orkar.

27. november:

Nå jalla från ikväll, när vi just skulle till att lägga oss...



Medlemmar:

Simen Dahlseng Østby

Bordtennisnamn: Amaze
Stora fötter: 44/45
Åker: Rossignol BC skidor och spark
Dricker: Pilsner Urquell och Fisherman och Jäger
Lag: Rosenborg och Real Madrid

Pål Dahlseng Østby

Bordtennisnamn: Charger
Stora fötter: 43
Åker: BMW 316 och Nitro bräda
Dricker: Allt av whisky och Karsk och Jäger
Lag: Rosenborg och Arsenal

Nareas Sae-Khow

Bordtennisnamn: Impulse
Stora fötter: 42
Åker: Med Påls BMW och Atlantis bräda (snart skidor)
Dricker: Vassdram och Gammeldansk och Jäger
Lag: Sverige och Thailand och lite Rosenborg

Äventyr

Det brukar jag tänka.
När jag ska ut och resa. Att nu, nu ska du få sticka ut på ett litet äventyr. På en slags upptäcksresa. Blir mer spännande och exotiskt då. Så brukar jag sitta där med ett leende.

Men den här gången undrar jag på en del grejer. Lite ängstlig för att jag inte kommer att hinna med allt. Inte fixa det helt enkelt. Att inte leverera. Men egentligen kan man ju inte tänka så, inte sant?

Måste ju se det digga vetja. Ska sannerligen ta en hög med bilder. Kika mig runt så ögonen ramlar ut. Och äta en del jalla mat. Snacka. Kanske dansa? Uppleva en massa. Lära en massa. Och pröva vidareförmedla några av intrycken. Glädjer mig.

Ses i New York.

Vackert

Foto: kong niffe

Nu har jag använt några timmar igår - värsta fyllsjuksöndagen på länge - och idag på att se färdigt dom sex första avsnitten av Berlinerpoplene. Och jag har några tankar om just det.

För det första:
Herrejesus vad nrk.no/nett-tv är genialt. Och det säger jag inte (nödvändigtvis) för att jag tillfälligtvis jobbar där i bolaget just nu. Även om det säkert är bra att göra om man vill fortsätta jobba. Ehrm. Men alltså, hellre för att jag och min sambo Pølsa alltmer brukar se på gamla avsnitt av t.ex. Team Antonsen, Luftens Helter och Nytt på nytt. Tar faktiskt mig själv i att kika på Urix och lite Søndagsrevyen också ibland. Naughty, naughty.

Kombinationen OK näthastighet, PC och en 40" TV funkar bra. Jävligt enkelt.

Men alltså, inte nog med att vi har jallat på nät-tv nu. Vi har också lastat ner dom två första avsnitten av Berlinerpoplene i HD. Vackert. Dessa bilder. Färger. Detaljer. Allt syns. Fast det kostar ju.

För det andra:
Hur kan nåt så grått, så distanserat, tungt, avvisande och problemfyllt, vara så vackert? Hur kan det ha sig, att jag fylls av en vinterlig värme och en slags skruvad gladhet för att känna dom gråtande känslorna, och en slags tacksamhet för att jag lever - när jag beskådar att ting går åt dass?

Är det bara för att man hittar små glimt mitt uppi allt det här, som ger ett eller annat slags hopp, och som kanske syns ännu bättre, och ger mer mening? Är det därför?

Att det ena leendet, eller den ena kvällen, väger upp för alla lögner som annars är där?

Eller är det bara så att det är befriande realistiskt, och att man identifierar sig med handlingen, personerna, och bara nickar med där man sitter. Och erkänner att ja, livet är trots allt så.

Bara det att här, så är scenerna finare uppbyggda med smartare repliker, och naturbilderna skarpare och bättre färgjusterat, än i verkligheten. Och det är ju alltids underhållande.

Jul

Mahalia Jackson.
Bo Kaspers.
New Orleans?

Julsånger är fint.
Saker slår en kanske mer nu.

Söndag kl 04. Sentimental. Full.

Medelklass? Är jag det? Varför?

Är jag det? Å.

Kärlek. Kommer det vara en dröm jag upplever när jag sover bara?
På gatan är jag. Men ingen tror mig.

Handen. Bara ta den.
Julbord eller inte.
Jag är redo.
För att tyckas om.
För att kramas.
Snön är här.
Vad fattas?

Snälla.

Lappen

Jag drog fram min brädbyxa från skåpet igår. Det är rätt så vitt ute nu. Ser det när jag vandrar ut på balkongen och kikar ner på träden och gräsmattan. Snön har kommit. November har kommit.

Och alldeles nyss, när jag satt och skulle tömma fickorna på denna byxa - eftersom jag bestämt mig för att tvätta den, byxan är ganska smutsig, säkert några år sen sist - så närmast ramlade en gammal, ihopvikt och sliten papperslapp ut ur den ena sidfickan.

Det är en lapp som jag skrivit, för snart tre år sen tror jag. Ja, nångång runt julen 2004. Faktiskt tror jag att jag satt eller låg i sängen i våran stuga på Stugudal och skrev orden på den här vita lappen. Sent en natt, efter alla andra hade lagt sig, minns jag. Det var en slags salighet och värme som var över mig då. Kanske var det på grund av julmaten jag hade ätit. Hm.

Blev iallafall glad av att läsa den gamla lappen, som jag faktiskt råkade riva itu när jag öppnade den. Jaja.

Men här är vad som står på den:

Melissa?

Det var längesen jag var så glad.
Helt plötsligt tog hon tag i mig.
Varför?
Snön kom - julen också.
Men jag törs fan inte tro på det.

Rörelserna fascinerade mig.
Blicket gjorde mig nyfiken.
Orden fick mig att tänka.
Vem är hon?

Klumpigt - typiskt
ut av bussen.
In i vinternatten.
Men det var ljust
och varmt.

Vet känslan av hennes hand.
Jag glömmer inte håret.
Kanske också vad hon gör
och vart hon bor.

Har inte längre kontroll.
Fan alltså.
Är besatt av dessa frågor.
Men vill jag höra svaren?

Jag har ingen aning.
Jag vet ingenting.
Jag blir besviken av mig själv.
Dog - det var längesen jag var så glad.

Spålle spæll

Tredje natt med drickings. Mycket öl, mycket sprit, mycket tid på soffan alltså.

Till höger durar TVn på med guitar hero II.
Till vänster sitter grabbar som snackar rockvokal, fortfarander dricker och hejar på han som spålle spæll för ögonblicket.
Bakom mig ligger några med varandra. Inte till att undvika.

En fest så som det ska vara, till den här tiden av dygnet, med andra ord.

Vi har ju ätit sodd, pizza och kanske börjat dricka mer vatten och kaffe än annat nu. Saker är väl okej, men ändå önskar man att man kunnat vara ett annat ställe.

Är du där? Vad gör du? Vad tänker du på?
Så hopplöst att sitta så här bland andra ibland.

Varken vassdram, karsk eller dahls hjälper. Inte mer.