För att få ta del.
För all omtänksamhet.
För varje leende.
Du gör så alltför mycket.
Hela tiden.
Sent om kvällen inser jag.
Vad gör jag om dagen?
Det är inte rätt. Så orättvist.
Jag prövar.
Blir besviken.
Trist.
Men du är alltid där.
Tack.
2008/01/08
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar
Skriv in några ord vetja. Om du nu undrar över nåt, är oenig eller kanske bara inte har nåt bättre för dig.