Lägenheten

Ett nytt hem. Med nya grannar. Skohyllor. Spis.
Och fönsterstorlekar.

Jag gillar det.

Skuggorna som dom små ljusen kastar från sig på bordet framför mig. Jag dansar invändigt med släpande steg till pianoplimprandet och sjungandet som kryper ut och upp i den mjuka soffkroken. Utanför balkongen är nu inget annat än havet och dom små vågorna som ständigt böjer sig upp och ner. Och ja, en liten grabb på gatan mitt emot som bär två svarta väskor. Ser tungt ut.

Det är annorlunda färger här. Luktar oanvänt.
Halvtomt.
Ännu.

Allt är så nytt.
Igen.

Coltrane kl 01:43

Jag reser. I natt.

När jag blundar är jag där. Alla. Som förut. Fast i framtiden. Sol. Varm vind. Som träffar kind. Ah. Det smakar. Som det brukar. Och luktar. Gott. Lätt avgas blandat med het asfalt och kyckling. Chili. Nam. Ser bortöver. Sand till vänster. Och glänsande vatten. Vänder mig. Neonljusen. Som förut. Ni skrattar. Jag smakar. Ser upp. Borta. Bara andra. Bara mig.

Nu är nu. Då var då. Jag väntar. Men här hör jag hemma. Ses.

Home alone

Ute är det grått, vått och kallt.
Inne är det varmt,
men ack ensamt,
och hostsamt.

Tur då att man har små trevligheter,
på lur.