Möjligheter

Macbook black/white & iPhone
Originally uploaded by new-york-city

Äntligen.
Jag har fått tag i en liten Mac. Spännande, eftersom jag förut knappt har använt nåt annat än Windows. Nu måste jag hitta fram till funktioner och knappar som jag egentligen fattar ett skit av. Spännande.

Men varför? Ja säg det. Min kära HP-laptop har ju följt mig lojalt i goda och onda dagar. Men den börjar tyvär sacka efter...

Och har dessurom haft en tanke i längre tid om att lägga in alla mina CDn i digital form, så att jag kan lyssna på dom i en portabel spelare. Min mp3-spelare är alltför liten, så eftersom jag ändå tänkte köpa mig iPod, så tänkte jag bara, fan kör på.

Så blev det en svart Macbook och en iPhone på Apple Store i 5th Avenue. Sweet. Nu har jag lagt in halva CD-bunten, resten kommer senare idag, efter jag har dammsugit runt (ser inte ut hemma nu, hybelkaninerna har tagit över totalt), fixat lite mer julstämning och ätit frukost.

Har aldrig helt fattat det här med "åvadjagälskarminmac"-mani som några av mina kompisar har lidit av. Nu börjar jag förstå litegrann av det iallafall. För den är ju verkligen fin. Liten. Funktionell. Och jag tror den kan vara en helt perfekt arbetsstation för sånt jag håller på med.

Har redan laddat ner stäsch och börjat baka till den, så den blir precis så som jag vill ha den.

God jul till mig själv...

Värmande regntid

Regn i Thailand

Tänka sig. Det rann ner från himmeln idag. Regndroppar stora som godiskarameller. Kanske till och med Beckham hade blivit impad?

Men att sitta tyst under ett tak och bara betrakta allt vatten var en ganska fantastisk känsla. Vatten i luften. Vatten som sprätter på asfalten. Splash. Som rinner hit och dit. Ett levande mönster rätt framför mig på busshållplatsen, som ständigt ändrar sig.

Bara det att vänta, relativt torr, med musik i öronen, gjorde mig glad på ett sätt. Sittande på en bänk, läsande i tre olika tidningar och magasiner. Tänka sig. Att just det var det varmaste som hänt idag. Medans en vän klev på bussen, på väg till Værnes. På väg till Oslo.

Att skiljas behöver väl inte betyda ett slut? Bara en möjlighet för att träffas igen.

Ja, möjligheter. På tal om det. Undrar jag, hur man kan skilja på reella möjligheter och inbillade. Tänker ofta på det. Om jag inte törs att plocka möjligheterna som bara hänger där. Eller om jag har rätt när jag intalar mig att det bara är i min fantasi att dom finns. Att det bara är önsketänkande.

Sjukt irriterande är det iallafall. Att aldrig kunna förstå sina egna tankar. Men desto mer spännande. Antar jag.

Suck. Saknar nån. Blir ju galen av mindre.