Tänka sig. Det rann ner från himmeln idag. Regndroppar stora som godiskarameller. Kanske till och med Beckham hade blivit impad?Men att sitta tyst under ett tak och bara betrakta allt vatten var en ganska fantastisk känsla. Vatten i luften. Vatten som sprätter på asfalten. Splash. Som rinner hit och dit. Ett levande mönster rätt framför mig på busshållplatsen, som ständigt ändrar sig.
Bara det att vänta, relativt torr, med musik i öronen, gjorde mig glad på ett sätt. Sittande på en bänk, läsande i tre olika tidningar och magasiner. Tänka sig. Att just det var det varmaste som hänt idag. Medans en vän klev på bussen, på väg till Værnes. På väg till Oslo.
Att skiljas behöver väl inte betyda ett slut? Bara en möjlighet för att träffas igen.
Ja, möjligheter. På tal om det. Undrar jag, hur man kan skilja på reella möjligheter och inbillade. Tänker ofta på det. Om jag inte törs att plocka möjligheterna som bara hänger där. Eller om jag har rätt när jag intalar mig att det bara är i min fantasi att dom finns. Att det bara är önsketänkande.
Sjukt irriterande är det iallafall. Att aldrig kunna förstå sina egna tankar. Men desto mer spännande. Antar jag.
Suck. Saknar nån. Blir ju galen av mindre.
