Allt är som förut

Hur

kan man egentligen
sakna sina misstag?

Lärdomen

vandrar med mig
var dag.


Besynnerligt då
att känslan

av en slags framgång
är så oroväckande
svag.

Öde

Tron kan vara stark.

Men i väntan på varandra, hittas bara våra egna
ensamma spår.

Sanden slukar själen. Allesamman dör vi.
Långt bortanför närheten vi önskar oss.

Mannen med drakarna

Det var på toppen av en kulle jag först såg honom. En varm och solid dag. Jag körde moppe som vanligt. Från den lilla stan och stranden, där jag hängde om dagarna, tillbaka hem till den stora turistvillan som vi hyrde. Med pool och egen städerska.

Det blåste lite grann på toppen av uppförsbacken. Säkert därför han satt där. Mannen med dom många drakarna. Blåa, gröna, röda och gula. I alla slags färgkombinationer. Stora och små.

Alla hängde dom i ett trästativ, i ett par rader. Kanske 10-15 stycken. Dom vajade stillsamt i vinden. Förutom en drake. Den gled långt där uppe, i änden av den tunna linan som var fäst på stativet. Man såg den knappt. Var den röd tro?

Mannen satt på det torra gräset vid stativet. Med hatt och sliten skjorta. Såg varmt ut.

Jag svängde av vägen och stannade till rätt framför honom, nyfiken som jag var. Stoppade moppen. På små pappskyltar stod priserna. Och han spratt genast upp från backen, och satte på locket på den blåa frysboxen bredvid sig.

Jag kikade länge. Dom var så fina allihopa. Hemfixade visst nog. Till slut köpte en av drakarna. En av dom mindre. När jag var liten så diggade jag att flyga drake.

Mannen fick några baht som jag hittade i den ena shortsfickan. Lite mer än det som var priset. Han tackade så mycket.

Jag startade moppen igen.

Fick han sålt många drakar? Hade han suttit där länge tro? Hade han en familj som väntade hemma? Jag körde därifrån på moppen med en ny röd drake och massa frågor.

Bakom mig stod mannen kvar bredvid sina drakar.

Scooter

Det snöar

Varför ens pröva att förstå den? Med smarta begrepp förklara den?
Varför inte bara leva i den?

Dags att släppa tungtankarna.
Och hellre ta upp pantplastpåsarna.

För att sticka.
Ut till världen.

Orden du gav mig

Kommer ständigt svävande.
Små. Svarta. Anonyma.

Detta vi? Som känner igen varandra på mejladress.
Luktar plast.

För mig är du en främling.

Såret

Ljuset jag aldrig såg
gjorde mig yr.

Smaken av rök
som rinner ut av öronen
gör mina andetag till sten.

En dag. Vill jag känna
värmen från blickarna som vandrar
i det vita intet.

Transit

Old timer by That Boy // CC-licensed.

Here we go again
We're back in town again
She'll take me back again
One more time

Here I go again
The mouth will shout again
I'll be a fool again
One more time

I've been there before
And I'll try it again
But any fool knows
That there's no no way to win

Vi valsar nå fram. Med livet på släp.
Och planerna.

Utan att veta vilken dans som gäller. Som väntar.

Där i öst.

Tankarna ligger bara här bredvid. I soffan.
Tillsammans med dig.

Älskling.

Here we go again
I'll break her heart again
I'll play the part again
One more time


Transit spatio-temporel by Fred // CC-licensed.

Here we go again
I'll break her heart again
I'll play the part again
One more time

She'll take me back again
One more time

Historier

(Se Wasteland i HD)

For almost a century Jharia coal fields have been on fire in the Indian state of Jharkhand, due to poor mining techniques.

Many of the people who live on the burning fields survive by collecting coal illegally. The coal is burned and then transported to nearby markets for very little money.

A resettlement plan has been put in place, but the area's residents are reluctant to move to safer grounds because the coal earns them their livelihood...

This story has been shot entirely with the Canon 5D Mark II by Poul Madsen and Brent Foster from Bombay Flying Club. Journalist on the story was Line Wolf Nielsen.

Viktiga. Läckra. Mörka. Gripande. Mänskliga.
Sådana historier vill jag också bidra med till världen när jag blir vuxen.

Hårigt

Det gjorde mig inte ledsen.

Att klippa bort
en helvetes massa
tungt gammalt slitet
jobbigt opraktiskt
hår.

Men att tappa
l
i
t
e
.

Konsten

I salmörkret kikar jag
på en rätt konstig var det rumänsk film?
Medan jag observerar
ett livligt ljus som kuddmjukt dansar på din kind.

Du tittar fram
mellan håret ibland.
Myser, rullar dig bolligt ihop
och gäspar obekvämt sparsamt.

Dom spanar där framme på den gröna åsen
efter en fiende, vän eller var det kossa?
Men ingen ser nåt
ingenting annat än tagna nakenbilder som förbrinner upp.

Jag erkänner.
Inser mitt tillkortakommande.

Jag har sett mycket.
Men ändå lite.

Den dagliga katarsis

tHis pAin by Sippanont Samcha // CC-licensed.

Droppar som rinner. På kroppen.
Ner. Till golvet.

Flytande bort. Med gårdagen.
Ner. Till livets avlopp.

Jag brinner. Drunknar.
Nästan.

Lingonsylt

- Det manglet liksom noe. Et eller annet søtt til det salte.
- Ja, konstigt det där. Att nåt så lite, kan göra en så stor skillnad.

- Mmm. Fattern hadde glemt å kjøpe. Så vi måtte klare oss uten. Men det gikk jo det.
- Ja, går väl alltids.

Att inte ha lingonsylt till pinnekjøtt och stappe. Juldagen. Det kan väl egentligen inte kvalificera till en kris.

Många hade kanske betecknat det som en slags kris, i fall man nu faktiskt hade haft med lingonsylt till rätten. Traditionerna varierar ju så. Inte sant. Mat och folk. Hm.

Men. En söt liten röd klatt där på tallriken - bredvid det ångande och knapriga pinnekjøttet. Salt. Och stappen, där på andra sidan. Snaps. Och flatbrød. Nej. Eller jo.

Vi gillar lingonsylt vi. Jag och Pål.

Lingonsylt är sött. Bittert. På en och samma gång.
Av bär som man absolut inte plockar för att mumsa på, när man vandrar i skogen en varm höstdag och svettas. I alla fall inte jag. Inget är bättre än blåbär då.

Men lingonsylt är totalt jävla magiskt. Dom röda bären trollar med maten.
Svisch. Så är det dans i munnen. Gammeldans. Dansband. Dance.

Som förvandlar den kalla förfesten hos några folk som går med alldeles för fina kläder och som du inte ens känner - till värsta varma klubbfesten på Roskilde en gång för många år sen, som du bara inte klarar glömma.

Eller till en mysig tältnatt runt den glödande brasan med din kära. Långt från allt och alla.

Lingonsylten spelar fotbolls-VM med pinnekjøttet. Helt enkelt. Skapar passion med stappen. Ropar till snapsen. Hurra! Bring it on jävla potatisgubbe!

Mmm.

- Blir ikke det samme nei.
- Men ni gick aldrig och frågade om grannarna hade sylt att låna bort då?

- Nei.


Jag undrar jag.
Vad som är livets lingonsylt.

Broarna mellan oss

Kära gud:

Vem du än är. Hur du än ser ut. Om du nu finns.
Varför kan du inte hjälpa till lite?
Hjälpa oss liksom?

Att se.
Varandra.

Det gör mig så ont.
Att varje dag känna. Hatet.
Växande i mina vänners ögon.

Jag som egentligen inte tror på ondska.
Bara på dårskap.

Och egentligen.
Tror jag ju inte på dig heller.

Men. Jaja.
Kära gud:

Jag vill inte gråta.
Men jag gör det ständigt. Har lust att ge upp.
Ge fan. I oss. Vad är vitsen?
Haha.

Som ingen av oss tar.
Eller kanske du?

(Nej, jag har inte softat och blivit religiös)

Sången

Den ligger där.
Du lyssnar bara.

Fan.

Don't stop believin'

Snälla.
Kom ihåg det.

Mörkret

Dom krispiga t.o.n.e.r.n.a
under fötterna
om morgonen.

Får mig att sakta
vakna
ur
...
drömmen om
sol och sommar och jall.

På väg till jobbet vandrar tankarna
med mig och min reflex.

Men mörkret skrämmer ej.
Den är rädd för mig.

Vill bara inte bli påkörd
nu innan jul.

Livsskuld

Farmor måtte plocka grönsaker om morgonen. I skogen.
Bäcken. Barfota.

Gå till marknaden. Med dålig rygg. Slitna kläder.
Alltid böjd framöver. Alltid gammal.
Jag skuttade med.

Vad tänkte hon på tro?
Mitt på dagen. I solsteken.
För, som jag tjatade.
Ständigt.

Hon hade lite pengar. Men många rynkor.
Och mycket jord under naglarna.

Jag hade lust på mer godis.

Bägge log.

Hon matade mig. Om kvällen.
Medan jag sprang och lekte i gatan.

Och skrek.

*



Jag matar ingen.
Men har allt.

Inuti utanifrån

this pizza has got personality by uglyagnes // CC-licensed.

Underlig trist. Fastän undrande.
Underbart lycklig. Fastän trist.

Som en söndagspizza.

Massivt

Svett. Energi. Värme.
Ej hat. Men anti-kärlek.

Ett kollektivt ge fan.

Mot destruktiva dom.
Som köper. Skjuter. Dödar.

Men aldrig bryr sig.
Kallblodiga. Maskinistiska. Egoistiska.
Djävlar.

Jag är villig.

Till att ropa. Skrika. Vråla.
Slå. Sparka. Dränka. Bränna.
Förstöra.

För kärleken.
För oss.