Orden du gav mig

Kommer ständigt svävande.
Små. Svarta. Anonyma.

Detta vi? Som känner igen varandra på mejladress.
Luktar plast.

För mig är du en främling.

Såret

Ljuset jag aldrig såg
gjorde mig yr.

Smaken av rök
som rinner ut av öronen
gör mina andetag till sten.

En dag. Vill jag känna
värmen från blickarna som vandrar
i det vita intet.

Transit

Old timer by That Boy // CC-licensed.

Here we go again
We're back in town again
She'll take me back again
One more time

Here I go again
The mouth will shout again
I'll be a fool again
One more time

I've been there before
And I'll try it again
But any fool knows
That there's no no way to win

Vi valsar nå fram. Med livet på släp.
Och planerna.

Utan att veta vilken dans som gäller. Som väntar.

Där i öst.

Tankarna ligger bara här bredvid. I soffan.
Tillsammans med dig.

Älskling.

Here we go again
I'll break her heart again
I'll play the part again
One more time


Transit spatio-temporel by Fred // CC-licensed.

Here we go again
I'll break her heart again
I'll play the part again
One more time

She'll take me back again
One more time

Historier

(Se Wasteland i HD)

For almost a century Jharia coal fields have been on fire in the Indian state of Jharkhand, due to poor mining techniques.

Many of the people who live on the burning fields survive by collecting coal illegally. The coal is burned and then transported to nearby markets for very little money.

A resettlement plan has been put in place, but the area's residents are reluctant to move to safer grounds because the coal earns them their livelihood...

This story has been shot entirely with the Canon 5D Mark II by Poul Madsen and Brent Foster from Bombay Flying Club. Journalist on the story was Line Wolf Nielsen.

Viktiga. Läckra. Mörka. Gripande. Mänskliga.
Sådana historier vill jag också bidra med till världen när jag blir vuxen.

Hårigt

Det gjorde mig inte ledsen.

Att klippa bort
en helvetes massa
tungt gammalt slitet
jobbigt opraktiskt
hår.

Men att tappa
l
i
t
e
.

Konsten

I salmörkret kikar jag
på en rätt konstig var det rumänsk film?
Medan jag observerar
ett livligt ljus som kuddmjukt dansar på din kind.

Du tittar fram
mellan håret ibland.
Myser, rullar dig bolligt ihop
och gäspar obekvämt sparsamt.

Dom spanar där framme på den gröna åsen
efter en fiende, vän eller var det kossa?
Men ingen ser nåt
ingenting annat än tagna nakenbilder som förbrinner upp.

Jag erkänner.
Inser mitt tillkortakommande.

Jag har sett mycket.
Men ändå lite.

Den dagliga katarsis

tHis pAin by Sippanont Samcha // CC-licensed.

Droppar som rinner. På kroppen.
Ner. Till golvet.

Flytande bort. Med gårdagen.
Ner. Till livets avlopp.

Jag brinner. Drunknar.
Nästan.

Lingonsylt

- Det manglet liksom noe. Et eller annet søtt til det salte.
- Ja, konstigt det där. Att nåt så lite, kan göra en så stor skillnad.

- Mmm. Fattern hadde glemt å kjøpe. Så vi måtte klare oss uten. Men det gikk jo det.
- Ja, går väl alltids.

Att inte ha lingonsylt till pinnekjøtt och stappe. Juldagen. Det kan väl egentligen inte kvalificera till en kris.

Många hade kanske betecknat det som en slags kris, i fall man nu faktiskt hade haft med lingonsylt till rätten. Traditionerna varierar ju så. Inte sant. Mat och folk. Hm.

Men. En söt liten röd klatt där på tallriken - bredvid det ångande och knapriga pinnekjøttet. Salt. Och stappen, där på andra sidan. Snaps. Och flatbrød. Nej. Eller jo.

Vi gillar lingonsylt vi. Jag och Pål.

Lingonsylt är sött. Bittert. På en och samma gång.
Av bär som man absolut inte plockar för att mumsa på, när man vandrar i skogen en varm höstdag och svettas. I alla fall inte jag. Inget är bättre än blåbär då.

Men lingonsylt är totalt jävla magiskt. Dom röda bären trollar med maten.
Svisch. Så är det dans i munnen. Gammeldans. Dansband. Dance.

Som förvandlar den kalla förfesten hos några folk som går med alldeles för fina kläder och som du inte ens känner - till värsta varma klubbfesten på Roskilde en gång för många år sen, som du bara inte klarar glömma.

Eller till en mysig tältnatt runt den glödande brasan med din kära. Långt från allt och alla.

Lingonsylten spelar fotbolls-VM med pinnekjøttet. Helt enkelt. Skapar passion med stappen. Ropar till snapsen. Hurra! Bring it on jävla potatisgubbe!

Mmm.

- Blir ikke det samme nei.
- Men ni gick aldrig och frågade om grannarna hade sylt att låna bort då?

- Nei.


Jag undrar jag.
Vad som är livets lingonsylt.

Broarna mellan oss

Kära gud:

Vem du än är. Hur du än ser ut. Om du nu finns.
Varför kan du inte hjälpa till lite?
Hjälpa oss liksom?

Att se.
Varandra.

Det gör mig så ont.
Att varje dag känna. Hatet.
Växande i mina vänners ögon.

Jag som egentligen inte tror på ondska.
Bara på dårskap.

Och egentligen.
Tror jag ju inte på dig heller.

Men. Jaja.
Kära gud:

Jag vill inte gråta.
Men jag gör det ständigt. Har lust att ge upp.
Ge fan. I oss. Vad är vitsen?
Haha.

Som ingen av oss tar.
Eller kanske du?

(Nej, jag har inte softat och blivit religiös)

Sången

Den ligger där.
Du lyssnar bara.

Fan.

Don't stop believin'

Snälla.
Kom ihåg det.

Mörkret

Dom krispiga t.o.n.e.r.n.a
under fötterna
om morgonen.

Får mig att sakta
vakna
ur
...
drömmen om
sol och sommar och jall.

På väg till jobbet vandrar tankarna
med mig och min reflex.

Men mörkret skrämmer ej.
Den är rädd för mig.

Vill bara inte bli påkörd
nu innan jul.

Livsskuld

Farmor måtte plocka grönsaker om morgonen. I skogen.
Bäcken. Barfota.

Gå till marknaden. Med dålig rygg. Slitna kläder.
Alltid böjd framöver. Alltid gammal.
Jag skuttade med.

Vad tänkte hon på tro?
Mitt på dagen. I solsteken.
För, som jag tjatade.
Ständigt.

Hon hade lite pengar. Men många rynkor.
Och mycket jord under naglarna.

Jag hade lust på mer godis.

Bägge log.

Hon matade mig. Om kvällen.
Medan jag sprang och lekte i gatan.

Och skrek.

*



Jag matar ingen.
Men har allt.

Inuti utanifrån

this pizza has got personality by uglyagnes // CC-licensed.

Underlig trist. Fastän undrande.
Underbart lycklig. Fastän trist.

Som en söndagspizza.

Massivt

Svett. Energi. Värme.
Ej hat. Men anti-kärlek.

Ett kollektivt ge fan.

Mot destruktiva dom.
Som köper. Skjuter. Dödar.

Men aldrig bryr sig.
Kallblodiga. Maskinistiska. Egoistiska.
Djävlar.

Jag är villig.

Till att ropa. Skrika. Vråla.
Slå. Sparka. Dränka. Bränna.
Förstöra.

För kärleken.
För oss.

Ljudet

Han gör mig stolt av att vara uppvuxen på landet. Konstigt nog. Eftersom låtarna är mer helvete än himmel, för att säga det så.

Men det är nåt med referenserna, begreppen och tankarna som man känner sig igen i. Genom låtarna blir landsbygden lyft till ett nivå där dumheter omvandlas till vacker poesi. På nåt sätt.

Hör själv. Ta en whiskey och känn efter:

Stein Torleif Bjella - Heidersmenn

Stan kommer aldrig bli så trist, ej heller så cool som byn. Ever.

Bryr mig inte

alone in the snow by axiepics // CC-licensed.

Om jag får det jag vill.
Vad jag önskar spelar ingen roll.

Nåt mer.
Defekt. Utan garanti. Är numera påklistrat.

Men finns alltid nåt att leva för. Därute.
Nån.

Old school shit

Stivert > Da Funky Force > Hairgel > Voodoo People [Slösch Mix]

Det var en tid när man inte gjorde någonting annat än att sticka på skolan i Selbu för att läsa och snacka lite skit. Och därefter kom man bara hem och slängde i sig billig pizza och snackade mer skit. Såg på TV. Festade.

Och ibland så satt man bara framför datan och fixade lite musik med Magix Music Maker (var det version 6 på den tiden tro?) Ovanför är "albumet" jag aka DJ N.PsyCow fixade med min rumkompis Stigi aka Fumble Freak. Kul var det, och tror mycket av det ljudredigarendet man höll på med då sitter igen än i dag i fingrarna.

Hittade faktiskt några av låtarna rippade in här i iTunes-biblioteket! (Men kommer ju ihåg det nu, att plattan var så himla repig, så därför lyckades jag aldrig rippa in alla låtarna. Och inte är dom hela heller. Haha.)

***

När man ändå snackar old school shit:



Clay Converse var ett bandprojekt som jag var med och spelade trummor i. Här är en låt där vi bara impro-punk-covrade Radiohead en gång under en övningssession - inspelad genom en laptop-mic (!) tror jag:

Creep (Screw Thom Yorke Edit)



Och här är en mixad radionyhetsbull från tiden på journalisthögskolan i Bodø:

Funkadelic News (feat. JasMan)

... Där jag annars spelade i det legendariska jallabandet Ögley Crue!



PS. Synd man varken har bilder eller ljud från den tiden man spelade synth i det ambitiösa projektet Riowi Skuri!

En gammal dröm

Det är nåt med det. Att vända hem.
Säger dom.
Inte vet jag. Önskar bara att vara jag.
Där.


Vertigo Bar by Morgales // CC-licensed.

Att tryggt passa in. Samtidigt som man känner en pirrande otrygghet.
I magen. Benen.

Nytt. Fast ändå inte.
Gammalt. Fast annorlunda.

Jag vill också fatta. Läsa.
Flera våningar inuti mig är tomma.
Som måste fyllas. Med stolar av ord. Några friska blommor av förståelse.
Kanske en god säng med roliga svordomar på.
Inte sant?


Bangkok Rooftop bar by Tushar Pokle // CC-licensed.

Tänka sig. Dom är där ännu.
Minnerna. Vill krama dom varje dag.
Men vad hjälper det? Mina förväntan är inte dom samma.
Ej heller mig.

Drömmen är så oklar. Fast den ändå skiner.
Starkt.

Som maten.

Åh. Vad jag älskar mitt hem.
Som jag aldrig haft.


Moon Bar Restaurant, Banyan Tree by Kevin Jewell // CC-licensed.

Önskar dig en god tur Anniken!

Ni

Jag - har aldrig tagit mig någonstans.
Bara hamnat där.

Aldrig gjort nåt bra.
Bara någorlunda.

Jag gör er aldrig lycklig.
Fast jag vill.

Prövar ständigt.
Men jag bommar.


Sinking feeling by Worapol S. // CC-licensed.

Ni har lyft mig fram i livet.
Och jag tackar er för allt.

Alltid.