Ja, inte är det lätt att sova. Här sitter jag på Stjørdal mitt i natten, med svårigheter för att lägga mig ner på sängen för att så blunda och drömma iväg...Igår var jag och handlade in julklapparna i Trondheim. Helt okej. Jag har lurat fram mina utekläder från lådor och hyller för att kunna åka bräda och grilla korv och dricka kaffe och hoppa i snön. Helt okej det också. Jag är förberedd att sticka till våran stuga uppe på fjället i Stugudal för att fira jul med min kära älskvärdiga familj. Dessutom kommer morfar och gänget i år och firar med oss. Jag har längtat efter det här.
Allt går som bara den. Men sova? Nej.
Det kan hända det beror på att jag suttit och spelat CS:Source i många timmar sedan jag kommit hit från Bodø. Har använt en del tid på att skjuta terrorister och anti-terrorister i min PC-skärm nu. Säkert inte helt bra för huvudet det.
Men kan också hända det det beror på att man bara längtar. Inte efter jul. Inte efter julklappar och god julmat. Iallafall inte efter massa fest och möten med gamla vänner. Inte missförstå mig bara - för jag längtar så absolut efter alla dessa saker.
Men. Ida.
Det är hon som får mig att vara vaken tror jag. Även om hon nu är på andra sidan av jorden. Gående på en strand kanske, med en drink i ena handen och sandaler i den andra. Många mil och timmar bortanför Stjørdal.
Hon får mig att ligga och vrida i sängen. Att stirra på PC-skärmen, på VG nett, i hjärndöd tillstånd. Hon pluppar stadigt upp i mina tankar. Helt okontrollerbart.
Faktiskt får hon mig att längta tillbaka till Bodø. Att tänka denna tanke; att snart är julen och nyårsfesten förbi - då ska jag upp till Nord-Norge igen, wuhu!
Vad händer?
Ja. Nej. Jag får väl borsta tänderna och pröva sova igen då.
*Jag vill med detta önska er alla ute i den stora vida världen en riktig god jul och ett gott nytt år. Ni härliga och goda människor är i mina tankar hela tiden. För mig är ni allt. Fortsätt att kämpa. Fortsätt att bry er om varandra. Fortsätt att leva helt enkelt.
