Post-Pattaya

Har nu kommit tillbaka från Pattaya och jobbandet där. Och badandet. Fick väl gjort det jag borde, skulle och tänkte. Men lite ensamt och jalla att vandra upp gatulångs i "walking street" där alla go-go-barerna var, samt många många gamla vita gubbar. Inte direkt nå partyplejs för unga folk, fick jag en känsla av.

Men hotellet jag bodde på hade w-lan och en skön säng. Så även om det blev en del sena nätter med öl, jobbsnack och foto så kunde man vila ut om dagarna. Eller sticka på stranden i Pattaya eller Jomtien. Även om dom inte var all världens kanske? Hm.

Fick besök dom sista tre dagarna av kusin Mae och tre av hennes kompisar. Då blev det en del äting, tur till Koh Larn (som hade en skitfin strand, synd bara att det var molnigt den dagen) och sådär vanlig socialisering. Men hallå, var väl en del social innan också då. Träffade massa folk medans jag jaktade på material till min reportage. En del nya nummer och massa leenden och vänliga själar.

Så ska inte klaga, även om man gärna hade velat haft sällskap av vänner man kunde rølpat och snackat totalt skit med. Varit asfull med helt enkelt.

Ok. Blev en bra kväll med en kanadänsare och några thailändare på ett live hip hop-ställe då. Ska då inte glömma det.

Och mötet med min biologiska mamma. Absurda och goda känslor på en gång. Tar tid att låta det skunka in tror jag.

Hm. Nu är det Bangkok igen. Bara nån dag innan man är hemma igen. Har varit en finurlig tur hittills. Så absolut.

Bilderna:
1. En av många barer med unga tjejer i Pattaya. Typiskt så ser dom också ut.

2. Beach-walken i Pattaya, rätt innan det blir mörkt. Inte så värst strand, men skitigt vatten och massa folk.

3. Måste äta lite och grubla lite. Fantastisk mat! Torsk - gå och lägg dig!

4. Friterade kryp - anyone? Jättegott, tro det eller ej. Som Sørlandschips. Nästan.

Drömmar

Finurliga saker va?

Jag vaknade i natt runt kl 04.00. Och så trist och arg jag var. På grund av handlingen i drömmen. Alltid så känns det så starkt det jag drömmer, och jag förundras alltid över vad min hjärna tänker på när jag egentligen är avslagen på natten. Den spinner på och kokar ihop historier som ibland känns helt på kanten av det man tänker på dagtid. En disharmoni som förvirrar.

Är jag ärligare i drömmarnas värld? Eller är allt bara förvridit och måste tolkas på ett djupare nivå för att man ska kunna förstå kärninformationen eller meningen? Är det mina känslor som bara får flyta fritt och bestämma handling utan ett enda inslag av förnuft?

Är jag rädd?

Men det var så jävla varmt den här natten att man knappt sov några timmar alls. Gick upp vid 05.00 och drack kaffe. Nu börjar det kanske regna och jag bara undrar ännu vad jeg egentligen menar.

Framme hos farbror

Äntligen!
Så är man framme hos farbror Daeng, kusiner och familj igen.
Ska sanneligen bli gott att få prata om allt som hänt, både här i Thailand och i Norge.

:P Och jag som nästan missade flyget från Oslo till Helsinki...

Jaja. Nu blir det snart middag. Fy fan vad gott.