Där hemma

En slags dödstelefon

Visste inte hur jag skulle svara.
Visste inte vad jag skulle tänka.
Visste inte vad jag borde känna.

Vet det fortfarande inte.

Lägenheten

Ett nytt hem. Med nya grannar. Skohyllor. Spis.
Och fönsterstorlekar.

Jag gillar det.

Skuggorna som dom små ljusen kastar från sig på bordet framför mig. Jag dansar invändigt med släpande steg till pianoplimprandet och sjungandet som kryper ut och upp i den mjuka soffkroken. Utanför balkongen är nu inget annat än havet och dom små vågorna som ständigt böjer sig upp och ner. Och ja, en liten grabb på gatan mitt emot som bär två svarta väskor. Ser tungt ut.

Det är annorlunda färger här. Luktar oanvänt.
Halvtomt.
Ännu.

Allt är så nytt.
Igen.