Stress och happy days

Som nån säkert redan har fått med er så klarade jag i värsta jalla-Nareas-stil att rota bort en Maycom den senaste veckan. Men otroligt nog så kom den tillbaka på ett sätt igen. Nåt som jag är oerhört superduperglad för.

Mycket har hänt den sista tiden sen man kommit hit till Bodø. Har tyckt att det har varit ett helvetes jävla stress alltihop för att vara straight ut ärlig. Har haft massa att balla på med när det gäller Studentkanalen, Bodøstudenten, skolarbete och inte minst min mammas 40-årsdag som har varit i helgen i de indre skogsdjupen i Sverige. Som by the way var jättebra, sett under ett. Grattis morsan, diggar dig så!

Och tusen tack Ida för att du blev med.

Så, ska ju egentligen inte klaga alls. Har ju fått träffat Ida igen. Har fått träffa alla klasskompisar igen. Har fått fiskat vid Kjerringøy. Har fått festat en del och äntligen fått stipendet och den sista lönen från Selbyggen. Har fått uppleva en massa dom senaste veckorna här i norr.

Nu börjar allt komma i balans igen, även om det blir en hektisk helg. Studentkanalen ska fixa grejs från Parkenfestivalen här i Bodø. Och jag ska ha färdigt en radioreportage tills kl 12.00 på fredag.

Jag har nu flyttat in i Hammarlia, och det är ju jättefint här. Diggdiggdigg.

Är egentligen bara en glad lax jag. En lite småstressad, men ack så glad och tacksam fisk.

Israel kan inte fortsätta

Jag hatar inte jödar. Jag hatar inte muslimer. Jag älskar inte mig själv.

Respekterar och stöttar människor med tro, det gör jag. Inte för att jag tror eller har samma mål, inte för att jag tycker att nån har mer rätt än andra.

För jag älskar er alla som människor, som personer - med olika politiska meningar och religiösa överbevisningar, och med unika sätt att vara. Jag tar imot er med öppna armar, på samma sätt som jag hoppas att ni gör mot mig.

Vi är inte mer annorlunda idag än igår. Världen har alltid bestått av kontraster och motsättningar. Men vi är allt närmare varandra idag. Närmare i våran vardagsliga verklighet, även om vi fysiskt är långt från varandra - på samma sätt som vi faktiskt lever i olika världar.

Jag blir bara utmattad och trött. Ledsen och arg. Jag önskar inte er detta. Jag önskar inte oss detta. Men denna orättvisa. Denna orättvisa måste bekämpas.

Även om jag inte har personlig kännskap till detta, även om jag inte har känt eran verklighat på kroppen, även om jag har växt upp med andra tankar, föräldrar och historia så prövar jag att förstå. Jag lär mig historia. Jag prövar igen att förstå. Jag prövar att analysera, se från olika perspektiv och mena något.

För det går inte att bara blunda. Det går inte att bara se åt ett annat håll. Det går bara inte att ignorera. Inte idag. Inte nu. Inte jag.

Israel kan inte justifiera detta. Orätt ska inte med orätt fördrivas!

Hon är så söt

På ett sätt kan jag kallas troende.
För herregud.

Vad det kriblar på insidan av mig.
Slutar inte att tänka. Besatt nästan. En oerhörd längtan.
Kommer knappt ihåg hur ditt ansikte ser ut.
Konstigt. Sliter med att se dig le.
Men vet att jag gillar det.

Utan tvil gillar jag dig.
När du säger dumma, men samtidigt så roliga saker.
När jag känner att du bryr dig.
Om mig. Om alla oss. Äkta snällhet helt enkelt.
Längtar efter värmen från dina läppar.

Efter orden som smeker mig på kinden.
Blir galen. Är redan galen. Blir underligt att ses.
Vad kommer sägas?

Hur kommer det kännas?
Herregud. Jag tänker för mycket.
Är det verkligt?
Men kan inget för det.

Fjärilar kittlar i magen.
Nästa fredag.
Nästa fredag.
Då
ses
vi.

Bara för din skull.

Loituma

Hohohoho.

Ja fan, fick höra en jalla sång - sommarens mest diggbara låt - på Storås.

Loituma - Ieva's polkka

Det är en finsk polka som blir sjungen acapella, men det finns en del mixar därute. Grabbarna i Selbucampen spelade den på spelarn nästan hela jäkla tiden. Till glädje för några grannar - andra därimot blev skitförbannade... Hehe.

Låten och en del flashgrejs kan du lasta ner från Dosky.info.

Och till slut, en annan diggbar låtgrejs:

"Independent woman"