Kärlek är kärlek

Såg Lars and the Real Girl igår på bio.

Jesus, för en film. Längesen sist att jag vandrade ut från salen, lite småsalig och halvblöt i ögonen, på grund av en filmatisk känslotrip.

(Det på trots av att jag satt helt til vänster på främsta rad och såg hela filmen i från ett milt sagt annorlunda perspektiv)

Och för att ta det finurliga först:
Gillade verkligen alla dom diggbara tröjorna som Lars och dom andra slängde på sig hela tiden. Du vet, såna där hemstickade ulltröjor med älgar, granar och sånt annat jalla på. I alla möjliga färger.

Dessutom så var det ju en del roliga quotes värda att minnas. Den som brände sig allra bäst fast i mitt huvud var denna (tror iallafall den var så här):

"... As always; what would Jesus do?"

Dels för att jag gillar ordet Jesus. Både som svordom och som generell livsreferans i olika meningar. Men också för att det visar just den sidan som fascinerar mig med religion; tron på det goda.

Ok. Det var det roliga med filmen.
Eller egentligen inte. För hela filmens handling är ju komisk.

Hallå, såklart.

Det att man blir kär i en Realdoll, som man döper Bianca, och som man sen vill gifta sig med - det är ju själva definitionen på kul.

Men samtidigt lika mycket trist. Det att Lars inte klarar av närhet med riktiga människor. Fast han är sådan snäll och god kille. Så synd, tänker man ju.

Men det menar jag. Att uppleva kärlek är ju bra oavsett, är det inte? Även om det är på helt konstiga premisser, helt okonventionellt och far out. Så länge det inte går utöver nån. Känslorna är ju äkta. Reaktionerna också.

Och även om det låter konstigt, så blev jag lite avundsjuk (ok, bara nån sekund!) på Lars. För kärlek är kärlek. Och han måtte ju bara på ett sätt igenom det där. Det var hans egen finurliga väg in till sig själv och sitt själsliv - samtidigt som det var hans utväg för att hitta fram till dom andra runt sig.

Bättre att känna, älska, gråta och förlora, än att sitta här nummen och förvirrad.

Vad jag uppskattar filmer som det här. Som får mig att skratta fast det gör ont i bröstet. Som får mig att gråta medans jag sitter där med ett leende.

Ah, jag lever.