Kompisgänget

Hur lever du livet? Vad gillar du göra? Vem snackar du med? Vad berättar du till vem?

Märkte att jag först blev lätt överraskad. Jäklars, tänkte jag liksom. Men nu är jag mer nervös, och jag sitter och undrar på om hypen kommer lägga sig inom kort tid. Morsan, mormor, släkt och gudvetvad (!) skickar friend requests på Facebook till mig. Dom har fixat profiler minsann.

Inte nog med att jag fan bestämde mig för att skriva tillbaka personligt på olika walls och tacka för födelsedagstsunamin som stilla sköldje över mig. Det tog tid. Huw. Men så helt plötsligt - alla dessa folk, som nu hittat fram till mig. Genom en kanal bortanför konventionella telefonsamtal. För alltså. Nu uppstår ju tydligtvis ett stort problem. Jag tackade ja till att vara deras vänner. Men är jag nu det egentligen? Är det okej att dela bilder, updates och skitsnack på walls med morsan?

Vill jag egentligen hamna på hennes news feed? Det är en fråga jag sannerligen inte trodde att jag behövde ställa till mig själv. Men samtidigt, har ju hela tiden varit ganska medveten om vad jag skriver, poastar av bilder och reflektioner och meningar på nätet, vare sig det är på Facebook eller här på bloggen. Men jag står hundra procent inne för bilderna, vare sig det är nå fylljall eller Thailandsbilder. Jag står inne för världsbetraktningarna. Det är ju inte det. Men har ju räknat med att - på trots av att alla kan googla det här - så är det onekligen bara en väldigt liten grupp av er surfare som finner allt det här intressant och relevant, och värt att läsa igenom. Mormor har nog knappast varit mest dedikerad, eller tar jag fel?

Men inte sant. Facebook är ju enkelt. Automatiskt. Annorlunda. Så det att mitt kompissnack ska poppa upp rätt framför näsan på den vuxna familj och släkt där ute, är jag nog skeptisk till. Blir lite sådär att stå där med kompisgänget på fest med dricka i handen och dra värsta historien om den gången man knullade med nån i alkotillstånd på en crappy stol medans andra låg i sängen bredvid - eller visa mobilbilder från turen till Lofoten. Man vet att historierna underhåller. Kompisarna skrattar. Åsså kikar man upp, så står mormor, morsan och hennes kusin där och nickar också.

Jalla.