2008/06/23

Kärlek i bilder

Såg filmen Atonement (2007) igår. Ett slags britiskt kärleksdrama, en downtempo-tragedi fylld med känslor och ånger kan man väl säga.

Men det jag undrade på när jag satt där och såg den sista scenen, var att varför uttrycks kärleken så ofta med det förälskade paret springande på en strand? Är det verkligen så, att man i kärleksruset och den enorma indre glädjen rent instinktivt skuttar fram och tillbaka, låtsasbrottas med varandra, medans havet sköljs upp på land över fötterna?



Är det så att jag har rätt i min betrakting, om detta överanvändna filmatiska trixet - eller är jag egentligen bara bitter för att just denna scenen känns så långt bort?

2 kommentarer:

  1. Spør du meg så var hele filmen en diger klisjè. En utrolig lang, klissete og direkte kjedelig film som overhodet ikke levde opp til forventningene (og DET var kanskje ikke så rart, siden den hadde fått 6`ere i bøtter og spann før jeg så den)... Og NEI, det er ikke sånn det funker. Ikke i virkeligheten. Teite, teite "jente"-film. Hrmpf.

    SvarSlett
  2. hehe. jag bara tänker att sån där springapåstrandenirenlycka-sekvens är så typiskt. oavsett film liksom.

    hade faktiskt inte fått med den innan min flat mate satte på den igår så. men kanske inte så bra nej, håller nog med om det.

    SvarSlett

Skriv in några ord vetja. Om du nu undrar över nåt, är oenig eller kanske bara inte har nåt bättre för dig.