2008/10/01

Yatzy

Veckorna går fort. Måste man säga. Varför är det så? Att ting går fortare. Eller rättare sagt - det känns så. Att det går fortare alltså. Eller gör det kanske egentligen det? För vem räknar sekunder. Minuter. Timmar? Det är ögonblicken som räknas. Tycker jag. Antingen så blir det längre mellan dom. Bara några få per vecka nu. Känns det som. Eller så går tiden fortare helt enkelt. Hm.

Ännu en höst. Snart jul. Nytt år. Sommar. Så höst igen. Fan. 24 år nu. Gammal? Nej. Men knappast ung. Mer. Bryr mig inte så mycket. Egentligen. Meningen därimot. Meningen. För vad vill man? Vad gör man? Vad borde man? Val. Finns. Men vart finns man själv tro.

Här såklart. Som vanligt. Aldrig där. Där man önskar. Kanske lika bra. Så man kan arbeta mot nåt. Där liksom. Ibland bara vid ett kaffebord i trä, med yatzytärningar. Och en kopp varm kaffe. Gammal servis. Trevligt. Går förbi där varje dag nästan. Litet hus. Undrar om man kommer in nån gång. Kanske en efterfest? Men då brukar man ju som oftast somna. Helst på soffan. Har blivit sämre på efterfester med åren.

Dagarna är bäst vid lunchtider. Mat. Men liksom varken eller. Inte trött. Vill inte sova. Men heller inte slut. Trött. Efter en lång dag. För mina eftermiddagar är mer som uppäten choklad. Man ser tillbaka på den och tänker. Önskar den inte var uppäten. Om man nu inte är mätt och mår dåligt. Men då är det nästan ännu värre att se på den uppätna chokladen. Som egentligen bara är papper förstås. För en uppäten choklad ligger ju inte där. Så, därmed bara papper. Om det inte är en påse. Tom.

Just det.

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar

Skriv in några ord vetja. Om du nu undrar över nåt, är oenig eller kanske bara inte har nåt bättre för dig.