”Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin”

Snacka om en tankeväckande tanke - att upphovsrätten på intellektuella innovationer kanske bara är bajs. En hoax! Att det ur samhällsekonomiskt perspektiv inte är behov för den?

Den intellektuella äganderätten, som bland annat omfattar upphovsrätt och patent, kallas formellt för immaterialrätt. En viktig distinktion mellan immateriella och materiella tillgångar är att de förstnämnda inte har någon fysisk begräsning. Inom nationalekonomin kan detta fenomen beskrivas på åtminstone två sätt: antingen finns icke-rivalitet i konsumtionen, vilket innebär att en individs konsumtion av en vara inte begränsar en annan individs konsumtion av varan, eller så är kostnaden för att producera ytterligare en enhet av varan noll, vilket innebär att det inte finns någon kostnad för att kopiera varan. Immateriella tillgångar skulle därmed uppfylla Humes kriterium för produkter som inte kräver äganderätter.

Den intellektuella äganderätten syftar till att på konstgjord väg skapa en knapphet som inte fysiskt existerar, och därmed generera ett tidsbegränsat monopol för innehavaren. Avsikten med detta är att innehavaren ska ha ett ekonomiskt intresse av att producera den immateriella produkten. Utan en tillräcklig vinst som tillfaller upphovsmannen kommer produkten inte att tillhandahållas. Tanken är att den intellektuella äganderätten ska garantera att vinsten just blir tillräcklig. Resonemanget har tagits för givet under flera decennier bland forskare inom nationalekonomi. Under de senaste åren har dock flertalet börjat ifrågasätta detta argument.

Läs hela texten av Magnus Wiberg fil dr, gästforskare vid Harvard university.

Och ja, verkligen passande att checka ut den danska dokumentären GOOD COPY BAD COPY (2007) om du inte redan sett den: