Pretend you're happy when you're blue

My Deepest Desire by Martin Gommel // CC-licensed.

När jag vandrade på vägen hem från jobbet i dag, dök plötsligt Carl Mann med låten Pretend upp i mitt öra. Har massa gamla jukebox-typ-av-låtar på min iPhone, men just den här har jag inte lagt märke till förut - förs just i dag.

Tror det faktiskt var vid polisstationen, utan att det ger mer eller mindre mening dock.

Men lika plötsligt som låten fick mina läppar att småtyst-nynna och mina fingrar till att rytmiskt knäppas, så dök en musikvideo upp i mitt huvud. En musikvideo jag fick lust att spela in till låten - med min framtidiga kamera Canon EOS 500D. (Som jag då önskat att skaffa ett tag nu. Men du vet, vi lever alla under våra hårde prioriteringar, inte sant.)

Oavsett. Eftersom jag är lite osäker på när (om) jag faktiskt får till att fixa den här musikvideon som dök upp utanför polisstationen i dag, så tar jag chansen på att avslöja dom grova linjerna här:

Vi ser en man som sitter vid ett gammalt träköksbord. Han sitter med ena armbågen på bordet, och tar sig på hakan medan han kikar ut fönstret. Allt är i svartvitt. Han har på sig en slags rutig skjorta som för mig ser röd och svart ut. Fast allt är som sagt i svartvitt.

Han ser lite tom ut i blicken. Och det ser ut som om att det är en gammal stuga den här videon är inspelad i. Framför honom står en kaffekopp. Typ gammal. Typ porslin. Typ liten. Vit. Kanske med nå blommiga krusiduller på.

Bredvid koppen står en stor flaska. Typ gammal. Genomskinlig. Fast halvfull med nåt blankt.

Låten börjar.

Mannen tar en slurk av kaffekoppen. Jag är lite osäker på åldern på mannen. Kan vara gammal. Kan vara ung.

Han ser fortfarande ut genom fönstret. Hans fingrar är slitna. Han har på sig jeans.

Plötsligt reser han sig. Rättar på bältet. Kikar ner i golvet. Så börjar han smått dansa för sig själv till låten. Sådär smågungar.

Lite slow-motion-twist-aktigt.

Han ser fortfarande ner i golvet. Vi ser honom från olika vinklar. Så stöttar han sig på trätrappan som går upp nånstans. Han har på sig en hatt nu. (Ingen aning vart den kom i från. Men den är svart. Typ cowboy.)

Så ser han upp. Han gråter. Försiktigt. Omärkbart. Tårarna rinner ner kinden medan han dansar. Och ser ut genom fönstret. Men hans ansikte har stelnat. Dansen föregår ännu. Vi ser han från olika vinklar. I fokus. Ut av fokus.

Han sätter sig ner. Tar en slurk från kaffekoppen igen.

Så böjer han sig framöver. Tar sig på huvudet med händerna. Ser ner i bordet.

(Solo i låten)

Närbild. Hans tårar träffar träbordet. Obehandlat trä. Gammalt. En av tårarna träffar dock kanten på flaskan som nu nästan är tom. Vi ser droppen i extrem närbild. Den rinner ner på insidan av flaskan.

Mannen häller lite granna från flaskan ner i kaffekoppen. Tar så en slurk.

Så reser han sig igen. Fixar på bältet. Dansar.

Vi zoomas ut från rummet i den gamla stugan. Ser att stugan står vid en sjö. Vid en skog.

Svart.

Låten slutar.

Nåt sådär. Sen kom jag hem och fixade middag och såg på TV.