Mannen med drakarna

Det var på toppen av en kulle jag först såg honom. En varm och solig dag. Jag körde moppe som vanligt. Från den lilla stan och stranden, där jag hängde om dagarna, tillbaka hem till den stora turistvillan som vi hyrde. Med pool och egen städerska.

Det blåste lite grann på toppen av uppförsbacken. Säkert därför han satt där. Mannen med dom många drakarna. Blåa, gröna, röda och gula. I alla slags färgkombinationer. Stora och små.

Alla hängde dom i ett trästativ, i ett par rader. Kanske 10-15 stycken. Dom vajade stillsamt i vinden. Förutom en drake. Den gled långt där uppe, i änden av den tunna linan som var fäst på stativet. Man såg den knappt. Var den röd tro?

Mannen satt på det torra gräset vid stativet. Med hatt och sliten skjorta. Såg varmt ut.

Jag svängde av vägen och stannade till rätt framför honom, nyfiken som jag var. Stoppade moppen. På små pappskyltar stod priserna. Och han spratt genast upp från backen, och satte på locket på den blåa frysboxen bredvid sig.

Jag kikade länge. Dom var så fina allihopa. Hemfixade visst nog. Till slut köpte jag en av drakarna. En av dom mindre. När jag var liten så diggade jag att flyga drake.

Mannen fick några baht som jag hittade i den ena shortsfickan. Lite mer än det som var priset. Han tackade så mycket.

Jag startade moppen igen.

Fick han sålt många drakar? Hade han suttit där länge tro? Hade han en familj som väntade hemma? Jag körde därifrån på moppen med en ny röd drake och massa frågor.

Bakom mig stod mannen kvar bredvid sina drakar.