Woman and dog on bridge downtown Bangkok by Ronn aka "Blue" Aldaman // CC-licensed.
Jag glömmer bara mer och mer. Tror jag.
Dagarna. Veckorna. Dom bara smyger förbi här ute. Utanför köksfönstret.
Det våras sägs det. Men snön blir bara högre. Tjockare. Och vitare.
Jag kommer inte undan det. Att ta mig själv i att tänka. Ja, tänk. Tänka.
På att imorgon är idag igår.
Jag undras över berättelsen. Om oss själva. Som ännu inte blivit nedskriven.
Om den nu någonsin blir det. För vem skriver den? Inte jag i alla fall.
Det är spännande ändå. Skrämmande?
Att man inte kan bläddra till sista sidan. Av den oskrivna historian.
Den kommer väl när den vill. Antar jag.
Inte så farligt. För livet består väl egentligen inte av meningar. Skildringar. Verb.
Är väl kanske mer flyktiga ögonblick. Små. Självlysande. Mjuka. Men ändå så starka.
Och dom kommer jag ju alltid ihåg. För dom lagras ju i hjärtat.
Tror jag.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar
Skriv in några ord vetja. Om du nu undrar över nåt, är oenig eller kanske bara inte har nåt bättre för dig.