Nyklippt och nykuppat

Ja i Thailand händer det minsann saker. Och själv har jag en sprillans ny frissa. Vet inte om det på nåt sätt är symbolistiskt över det hela men.

Lite snufsig och slapp efter en annars så rolig och vätskefylld Lofoten-tur. Fan hur askul som helst.

Men hursomhelst. Ack ja, nu är hösten här. Löv som flyger i luften, frisk vind och gulröda träd som sakta men säkert tar kvällen för i år. Skolan går sin gång, och kanske blir det en liten, eller egentligen ganska så stor, revolution på SFJ nu till hösten? Ja, på mötet som ska hållas si sådär 9,5 timmar avgörs en stor grej. Den som är där får se.

Har dessutom fått knatat ihop den där ringen jag fick från Öst-Asien. Har den på mig nu, höger ringfinger. Ovant, men det känns då rätt på ett sätt.

Sitter i sängen på Hammarlia, med "Hellbillies - Den finast eg veit" spelande ut av min kära HP Pavilion, med en liten längtan igen. Vad jag längtar efter?

Kanske att få komma mig utomlands.
Kanske få fixa ett eget produktionsbolag och snickra ihop en meningsfull och betydningsfull dokumentär - om fattigdom och elände, som slår oss bortskämda jävlar rätt i magen.
Kanske att få lära mig thailändska.
Kanske att bara äta en youghurt.

Har ju trots allt missat min chans att få se och höra Black Debbath här i Bodø, bara pga jobbings ikväll. Så är livet. Men tror jag ska smyga iväg i mörkret och ta en sån där blåbärsyoughurt nu...

Godnatt på er alla. Kämpa. Låt oss inte ge upp.

Härligt befriande tristesse

Hur kommer det sig egentligen? Att man ibland känner sig mer levande och i närkontakt med dom extensiella känslorna och tankarna när man är trist - och inte glad?

Hur himla befriande det är att gråta. Känna att ögonen blir översvämda av saltvatten och kinderna blir varma. Att bara vara och inse hur jävligt allt kan vara. Hur allt hänger ihop, och förstå att saker inte blir bättre. Att allt bara inte löser till slut, att ljuset inte finns där framme i nån öppning.

Historier som känns verkliga, även om det bara är filmatiska tragedier som ska reflektera verklighetens realiteter. Regissörer och skådespelare med ett crew som såsar ihop detta genom Hollywood-mekanistiska och cyniska strategier.

Jag köper det hela. För jag bara älskar denna befriande tristessen i dessa köpta plot. Och med ett bra och genomtänkt soundtrack funkar det som fan.

Kvalificerad till NM!

Wuhey, jag kommer nummer 3 av dom som var med på NM-kvalik i stein, saks, papir på Samfunnet i Bodø igår kväll.

Så jag kan faktiskt vara med i NM som är i Oslo 23. september, och i teorin vinna där och bli med i VM i Canada sen!

Också Marianne från Svartlien bofellesskap blev kvalificerad, då hon vann "gate-stein, saks, papir-konkurransen".

Ses i Oslo vetja?