Smeinrichs Schmogg!

Låt mig få presentera smeinrich.com:

Kriblar

Det kriblar lite i magen ikväll. En ny resa. Varmare väder. Instant kaffe och fairtradechoklad. Seriestart.

Kanske en passande chill nog låt för den härliga våren som nog kommer...

Vidare

Nästa fas. Nästa ställe. Jag drar vidare.

Tromsø är nästa stopp i livet. Ska i första omgång vara där fram till augusti och jobba som reporter för Osenbanden. Vad som händer sen vet jag ännu inte.

Spännande. Det är det minsann. Förutom några tidigare klasskompisar som för tiden vistas i stan så är den helt främmande för mig. Men jag gläder mig. Även om jag inte har en aning om vad jag kommer möta. Häftigt.

Nya äventyr. Nya människor. Nya möjligheter.

Jag packar med ett leende.

Inte bara bara

Ett armband säger mer än tusen ord.

En finurlig liten grej. Nåt som hänger på högerarmen, som varje dag ber mig komma ihåg dom fina stunderna. Som får mig till att fortsätta hoppas. På såna som dig...

Inte bara bara det minsann.

Tack.
För allt.

Påsk är digg

Otroligt. Men har varit på två längdskidsturer på två dagar. Så ofta som jag åker längskidor liksom. Eh.

Bilder.

Men kul är det. Sådär mysigt, med familj och våra svenska vänner som är på besök.

Känns plötsligt som om man blivit gammal, och klarar att suga till sig tystnaden och luften som svävar här i fjällen. Att man klarar att njuta denna ro. Bara vara och slappna av.

För orkar inte balla på och orga för att komma hit och dit på fest. Kul nog det. Men härligt att låta livet bara gå lite på tomgång.

Men det ska ju sägas. Var ju på fest igår då, här på Stugudal. Och det är ju fanatiskt kul att träffa vänner och bekanta igen. Och karsk smakar ju alltid lika gott. Namnam.

Typiskt nog så tror jag att nån snodde min nya fina svarta Burtonjacka som jag köpte i New York när jag var där. Usch, har ju ännu inte åkt i backen med den. Menmen.

Trots allt. Det är ju bara en jacka. Fan märker att jag klarar ge lite fan. Livet bjuder ju på så mycket mer än jackor liksom.

(Ska sticka en tur på festen ikväll då, för att lämna tillbaka den jackan som jag igen snodde - ja, fan, det är kallt ute, och jag måtte ju ha nåt för att inte frysa ihjäl på väg hem till stugan igen - och se om tjuven törs hänga tillbaka den igen. Eventuellt om den fulla personen som tog fel jacka har vett att ta med den igen...)

Mysigt

För en helg.
Ja, för en helg, säger jag bara.

Pakke i posten

Du har väl fått med dig det här?

Tattoos

Fick för mig att checka ut lite om Miami Ink (wiki) på nätet idag. Vet egentligen inte varför, jag har ju själv ännu inte sett ett enda avsnitt på TVn ännu. Hm.

Så kom jag ju ihåg det, att jag fortfarande har två tatueringar kvar som jag vill fixa nästa gång jag sticker till Thailand. För att fullföra min idé om min tredelning när det gäller mitt liv och min personlighet. Nåt med rosemaling - är ju så häftiga mönster - på vänster arm. Med har egenligen ingen klar plan om högerarmen. Blir ju för dumt med dalahäst liksom. Förslag mottas med tack ...

Men ja, kanske det blir nåt av redan nu till jul?

Blev iallafall himla inspirerad när jag kikade inom MySpace-sidan och Photobucket-sidan till March - duden som stack mig på bröstet sist. Killen har talang! Så om du nånsin reser till Bangkok så bör du sticka inom tycker jag minsann.


Hit alltså:

Framtiden

Nytt. Kanske nån annanstans. Hur kan det funka? Bör jag?

Äh, måste ju testa.
Pröva iallafall.

Tack som fan för mössan Anna!

Ute stormar det. Snö och åter snö. Men egentligen är jag glad för det. Äntligen känns det som det är vinter här. Kall näsa och snö i ögonen på väg hem från jobbet är tusen gånger bättre än genomblöta fötter på väg till jobbet.

Nyss kommit hem från en runda NRK-cageball, där både jag och Pölsa deltog. I bilen hem lyssnade vi på The National Bank som spelade i P3sessions. Underbart. Alldeles underbart. Lyssnar nu på dom sista tonerna, medans jag sitter halvsvettig ännu och skriver.

Snart varm dusch. Så blir det mer fotboll. Men på TVn. Blir nog en fin kväll inne med kaffe och soffamys, medans vädret härjar ute.

Och vet ni vad?

Jag är så glad! Så glad.

Varför?



Jo, jag fick en mössa i posten. Inpackat. Ett paket, helt enkelt. Utav det blå. Tänka sig det, hur ofta händer det liksom? Avsändarn är Anna, och jag misstänker hon har stickat den själv. Tänka sig. Till mig?

Tuuusen tack Anna!

Jag som diggar hemstickat. Och mössor också för den del. Men jag vet inte helt hur jag ska tacka dig. Jag kan ju inte sticka nåt tillbaka (även om jag gärna vill lära mig, men tar säkert för lång tid).

Hm. Kanske en matbit och kaffe på stan en dag, på mig, vad säger du?

Kärlek är kärlek

Såg Lars and the Real Girl igår på bio.

Jesus, för en film. Längesen sist att jag vandrade ut från salen, lite småsalig och halvblöt i ögonen, på grund av en filmatisk känslotrip.

(Det på trots av att jag satt helt til vänster på främsta rad och såg hela filmen i från ett milt sagt annorlunda perspektiv)

Och för att ta det finurliga först:
Gillade verkligen alla dom diggbara tröjorna som Lars och dom andra slängde på sig hela tiden. Du vet, såna där hemstickade ulltröjor med älgar, granar och sånt annat jalla på. I alla möjliga färger.

Dessutom så var det ju en del roliga quotes värda att minnas. Den som brände sig allra bäst fast i mitt huvud var denna (tror iallafall den var så här):

"... As always; what would Jesus do?"

Dels för att jag gillar ordet Jesus. Både som svordom och som generell livsreferans i olika meningar. Men också för att det visar just den sidan som fascinerar mig med religion; tron på det goda.

Ok. Det var det roliga med filmen.
Eller egentligen inte. För hela filmens handling är ju komisk.

Hallå, såklart.

Det att man blir kär i en Realdoll, som man döper Bianca, och som man sen vill gifta sig med - det är ju själva definitionen på kul.

Men samtidigt lika mycket trist. Det att Lars inte klarar av närhet med riktiga människor. Fast han är sådan snäll och god kille. Så synd, tänker man ju.

Men det menar jag. Att uppleva kärlek är ju bra oavsett, är det inte? Även om det är på helt konstiga premisser, helt okonventionellt och far out. Så länge det inte går utöver nån. Känslorna är ju äkta. Reaktionerna också.

Och även om det låter konstigt, så blev jag lite avundsjuk (ok, bara nån sekund!) på Lars. För kärlek är kärlek. Och han måtte ju bara på ett sätt igenom det där. Det var hans egen finurliga väg in till sig själv och sitt själsliv - samtidigt som det var hans utväg för att hitta fram till dom andra runt sig.

Bättre att känna, älska, gråta och förlora, än att sitta här nummen och förvirrad.

Vad jag uppskattar filmer som det här. Som får mig att skratta fast det gör ont i bröstet. Som får mig att gråta medans jag sitter där med ett leende.

Ah, jag lever.

Stupid

Ligger i soffan och somnar alldeles strax. Det är mörkt och tyst.

Ser på gamla bilder som ligger och slänger på maskinen, och jag inser hur dumt man uppfört sig. Kunde man fått en spolknapp till livet, ja då hade jag nog använt den. Inte för min egen del, men för er.

Jag ångrar. Alltid. Men lär jag nånsin?