Dom i Simpsons om valet

[Hm, här var det ett Youtube-klipp förut, men pga corporate press, antagligen, så är det inte här längre. Jall.]

Osenbanden + The Simpsons = Sant

Riddu Riddu

Där är jag nu.

Kjekt

Jalla gubbar alltså!

Varför ska det nu vara så att det är fullt av folk, eh ja, gubbar, som addar mig som vän på flickr? Jo det ska jag säga. Bara för att man är naken på bild, så är det helt jäkla plötsligt nå übersexuellt över det hela. Varför då? Det här var ju i en humoristisk setting. Eller är det bara jag som menar det?

Tolkning. Denna tolkning. Men vad med sociala antenner? Ropar verkligen bilderna och min nakna och målade kropp (med litegrann censur också till och med för att skona era morsor):

"Jag är såå hungrig på äldre män!"

Eller kanske:

"Detta är ett sexstatement. Sweet va? Jag vill vara med i porrfilm, iallafall bli smekt av dig som ser på. Ahhhh."

?!

Om (naken)bilder nånsin kan uttrycka en slags barnslig humor och ett finurligt engagement för nåt, så trodde jag dessa gjorde det. Men så fel kan man alltså ta.

Hm, nakenhet är definitivt übersexualiserat. Alltför?

Bara checka det här då.
- Hur reagerer du instinktivt på bilderna? Hur tolkar du detta?

Vad skedde med kroppen, och hallå, det här är mig - och dig, och allihopa, så som vi faktiskt ser ut? Utan fashionkläder. Utan nå jall.

Utan tanke på sex.
Utan tanke på övergrepp.

Tromsø rockar stenhårt

Like easter
Originally uploaded by Sae-Khow

Härligt alltså. En vecka har nu gått, och tills nu har man hunnit att installerats på jobb, med en PC som funkar och en superdigg bärbar mic som för mig revolutionerar ljudvardagen. Stereo is the shit, haha.

Åsså har vädret här varit av typ knallblå himmel och blendavita fjäll.

Mack smakar inte så värst, kollegerna är bara trevliga, och med vänner och klasskompisar har man utforskat stan och fått dansat in röven, iallafall litegrann.

Säng (eller madrass) har man ännu inte fått tag i ännu, men räknar med att måndagen är dagen man flyttar ut från Andrea och Ole Martin som förbarmat sig över mig och lånat ut ett rum i sitt hem till en stackars utlänning. Nu blir det hybel framöver till sommarn, jag hoppas därefter att flytta in i en eller annan lägenhet tillsammans med selbygg Hilde.

Och ja. Utifrån bilderna så fattar ni nog att livet knappast har blivit sämre av att vistas i stan här. Jag gillar Tromsø - och än så länge verkar det verkligen som om Tromsø gillar mig tillbaka.

Kriblar

Det kriblar lite i magen ikväll. En ny resa. Varmare väder. Instant kaffe och fairtradechoklad. Seriestart.

Kanske en passande chill nog låt för den härliga våren som nog kommer...

Vidare

Nästa fas. Nästa ställe. Jag drar vidare.

Tromsø är nästa stopp i livet. Ska i första omgång vara där fram till augusti och jobba som reporter för Osenbanden. Vad som händer sen vet jag ännu inte.

Spännande. Det är det minsann. Förutom några tidigare klasskompisar som för tiden vistas i stan så är den helt främmande för mig. Men jag gläder mig. Även om jag inte har en aning om vad jag kommer möta. Häftigt.

Nya äventyr. Nya människor. Nya möjligheter.

Jag packar med ett leende.

Pakke i posten

Du har väl fått med dig det här?

Bröst

För en helg!

Vaktchef Jøte och proggis-and-mr.Osen-himself-Are ser glada och ja, eh, glada ut.

Osenbanden vann priset för "årets radioprogram 2007" på UT-awards den här fredan som var! Checka ut mer här, här, här eller här.


Sniken Jøte med Maria, vaktchef-kollega i 2007.

Eller du kan kanske lika gärna se videosnutten från då vi mottog priset på Samfunnet.


Reporter Grete ser ju inte så alltför sur ut hon heller då.


Så klart. Champis måtte det ju bli en sådan kväll.


- Jes, we like this. Very muchos. Jes, jes, jes.
Som då vaktchef Line och reporter Siril nog tänkte i detta ögonblick.

Men tro inte att det slutade här! Nejdå, Osenbanden fick också hederlig omtale under Hellkonferansen.


Där reporter Ludvig förövrigt gick runt så här.


Nu hänger två finfina priser i Osenbandens studio...

Flera bilder på Osenbloggen!

Osenbanden i New York

Arthur Rutledge, partyfixare i New York:



Lyssna på radioversionen på NRK nettradio:
Klicka på 03.12 (17:02 -18:00)
Reportaget kommer runt kl 17.30 i sändningen.

Checka ut Osenbloggen för mer om saken.

Osenbanden i New York

Du har väl sett David Letterman's Late Show?
Här är sannheten om Hello Deli och Rupert Jee:



Lyssna på radioversionen på NRK nettradio:
Klicka på 06.12 (17:02 -18:00)
Reportaget kommer runt kl 17.10 i sändningen.

Checka ut Osenbloggen för mer om saken.

Osenbanden i New York

Det är ökande antal hemlösa familjer, barn och ungdommar i New York:



Lyssna på radioversionen på NRK nettradio:
Klicka på 05.12 (17:02 -18:00)
Reportaget kommer runt kl 17.40 i sändningen.

Checka ut Osenbloggen för mer om dom hemlösa i New York.

Osenbanden i New York

Barack Obama som nästa president?



Lyssna på radioversionen på NRK nettradio:
Klicka på 04.12 (16:02 -17:00)
Reportaget kommer runt kl 16.15 i sändningen.

Checka ut Osenbloggen för mer om det amerikanska valet.

Äventyr

Det brukar jag tänka.
När jag ska ut och resa. Att nu, nu ska du få sticka ut på ett litet äventyr. På en slags upptäcksresa. Blir mer spännande och exotiskt då. Så brukar jag sitta där med ett leende.

Men den här gången undrar jag på en del grejer. Lite ängstlig för att jag inte kommer att hinna med allt. Inte fixa det helt enkelt. Att inte leverera. Men egentligen kan man ju inte tänka så, inte sant?

Måste ju se det digga vetja. Ska sannerligen ta en hög med bilder. Kika mig runt så ögonen ramlar ut. Och äta en del jalla mat. Snacka. Kanske dansa? Uppleva en massa. Lära en massa. Och pröva vidareförmedla några av intrycken. Glädjer mig.

Ses i New York.

Glad inte glad

Ja. Så har man börjat med praksis i Osenbanden. Superdigg redaktion och massa frihet. Får verkligen använda sig själv och sin egen kreativitet och tankar. Roligt att få vara rolig på radio.


Men som sagt. Inte så himla lätt när tankarna kanske är helt andra ställen. När man inte helt själv tror på det man säger, eller när roligheterna inte blir så roliga. Eller när man egentligen skulle kört stenhårt på så blir man slapp och undrande. När man är trist samtidigt som man ska jobba och bidra. När livet är fantastiskt och helt jävla skit på samma gång - då är det inte konstigt man är förvirrad som en lutfisk.


Men. Saker får bli som det blir. Allt jag kan göra nu är att hoppas. För det gör jag inderligt. På dig. På oss. Men kanske också på mig. För just nu är jag helt mentalt förlorad. Men också sur på mig själv, för att allt jag gör är jall.