2008/06/30

Vuxen?

- Hei! Det er Andrea det her. [på typisk trøndersk]
- Åja, hejsan! Hur är det med dig då? Kommit dig til Tromsö ja?

(Blablabla... det vanliga snicksnacket vettu.)

- Men ska du vær med på tur? Æ og Reidar skal gå oss en tur. [trøndersk]
- Ehm, jaha. Tur ja? Ehm. Ja, jo, kan väl det. När då?

(Fritt efter minnet)

Okej. Då det blev tur. En liten fjälltur i åtta-tiden. Blev lurad med som vanligt. Men medans vi tre gick ner, från en topp som hade en finfin nordnorsk utsikt, så började vi snacka om tälttur. Och furu. Eller, tall, som det heter på svenska. Bär. Vad heter dom där blåa bären igen? Åja. Eller nej. Eller jaha. Cranberries, vad heter det på norska? Hjortron, vet ni vad det är?

Medans vi traskade på.

Barn om nio månader säger du? Nångång ja, men inte nu? Barn på tur? Måste väl starta tidigt. Barnvagn som är sådär ja. Okej, en familj med fyra små tjejer säger du? Shit.

Och så slog det mig. Är jag vuxen nu? Är man det när man väljer att slänga på sig Bergansbyxan och raggsockor, fylla på på en flaska med vatten och köpa ett par ölkorvar - istället för att slappa framför skärmen med Sopranos eller The Wire en måndagskväll? Inte nog med det, men att samtalsämnena på denna korta fjälltur på nåt finurligt och rätt så naturliga sätt vred sig till saker som:

"namn på bär i olika färger"
"familj och samliv"
"hur att gå ner backar utan att överbelasta knäna"

Ja, då måste det ju betyda nåt. Nåt. Och så sitter jag här nu, efter jag kommit hem. Ute på balkongen. Med öl i handen. Ensam. Ser på himlen. Utan att prata med nån. Bara ser. Och hör.
På Bo Kaspers.

Jeez.

2008/06/29

Midsommarafton '08

Sommar!

Ja just det! Fick vara ett gäng med svenskar förra veckan på midsommaraftonsfirande. Du vet sill, potatis, snaps, visor och dansande.

In the middle of the street?

2008/06/28

Oj!



Dengue Fever alltså. Här är förresten mer från P3tv/Hovefestivalen.

2008/06/26

På bussen

En skiva till kaffetRunt 08.10. På väg till jobbet. Kikar ut till vänster genom fönsterrutan. Grönt. *hosthost. Ovanligt grönt? Det var inte så sist jag var här. Fuktigt. Kallt. Det luktar hund. Av hon framför mig? Hm. Gott att vara vaken. På ett sätt. *hosthost. Helvete. Så plötsligt.

"Underbart är kort". Hur hamnade den här på iPhonen? Spelar ingen roll. Låten är underbar. Bara underbar. Ahh.

Freddie Wadling - Underbart är kort (En skiva till kaffet, 1999)

Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort,
alldeles för kort.

Följer du ödets väg genom dunkla gränder,
når dig solen,
en glimt i sänder,
ty underbart är kort,
alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver,
någonstans,
och likaså en enda gång du möter,
just den vän du behöver,
så grip din chans,
men fort - innan den flyr bort,
underbart är kort,
alldeles för kort.

Text: Povel Ramel.

2008/06/24

Väder



På promenad i Tromsø centrum. Och när man tänker efter - ja, så beskriver bilden en slag total stämning.

Den lätta och glada sommarn har liksom seglat bort känns det som.
Men måsskriken är kvar.

Helsikes måsar alltså.

2008/06/23

Kärlek i bilder

Såg filmen Atonement (2007) igår. Ett slags britiskt kärleksdrama, en downtempo-tragedi fylld med känslor och ånger kan man väl säga.

Men det jag undrade på när jag satt där och såg den sista scenen, var att varför uttrycks kärleken så ofta med det förälskade paret springande på en strand? Är det verkligen så, att man i kärleksruset och den enorma indre glädjen rent instinktivt skuttar fram och tillbaka, låtsasbrottas med varandra, medans havet sköljs upp på land över fötterna?



Är det så att jag har rätt i min betrakting, om detta överanvändna filmatiska trixet - eller är jag egentligen bara bitter för att just denna scenen känns så långt bort?

*hosthost

Unsubmitted photo, Tea Blossoms. (Foto: CoffeeGeek)

Å. Jag orkar inte mer. Kan det inte bara gå över?
Så vill jag klippa mig. Och skaffa en riskokare.
Dricka te. Läsa.
Massa.

2008/06/22

Ont

I kropp. Hals. Huvud. Själ.
Men så gott att åter igen ligga i sängen. Att vara hemma igen. Fast ändå inte.
Ont.

2008/06/14

Ingenting



Vackra tjejer i gräset. God kaffe. Värmande vind. Sol som skiner. Kvitter i skogen. Läskande öl. Nederland som jublar. Fredagsmänniskor. Rosa moln som dansar sin väg på himlen. Ljudlöst tåg. Musik i örat. Sommarnatt helt enkelt.

Men det betyder inget.
Inget alls.

2008/06/08

Bästis

Tänker på dig. Fan, önskar jag kunnat vara bredvid dig nu. Går bra. Bara kämpa på. Och jag kommer. Grabben. Jag kommer.

2008/06/05

Livets underbara absurditet



Mitt liv är fylld med tvil. Val. Grunder. Konsekvenser. Sammanhang - det vill säga inre. Men utanifrån, hur ser allt ut då? Orsakssammanhanget? Varför sker allt. Egentligen?

Frågorna har blivit viktigare än svaren har jag fattat. Genom åren. Genom tänkandet. För dom hittar man ändå inte. Svaren. Fast man hela tiden vill. Och det är så dumt egentligen, att man både saknar och skyver ifrån sig ett överordnat referenspunkt i livet.

Eller gud som nån velat sagt det.

Jag säger det rätt ut. Avundas på ett sätt dom som djupt och innerligt tror på nåt. Som vaknar med svaret i handen. Metoden liggande på bordet under frukosten. Och som lägger sig med ett självbelåtet leende om kvällen. Så lätt att förhålla sig till ting, tänker jag.

Istället för att ständigt söka. Tvila.

Men igen. Vad vore jag utan tvilen? Frågorna? Som tvingar fram tankar. Situationer. Som överraskar. Jag ser ju ständigt livet från olika vinklar. Allt är ju relativt. Och i det perspektivet blir det ju helt meningslöst att låsa sig fast.

Undra jag, om jag egentligen lever. Jag tycker jag distanseras allt mer från mig själv. Det jag ser, stämmer inte överens med vad jag tänker, stämmer inte överens med vad jag känner, stämmer inte överens med hur världen smakar, luktar eller borde se ut som. I mitt huvud.

Jag letar vidare. Efter det. Efter dig. Efter mig.

2008/06/02

Inspiration


Foto: Anne Helmond / www.annehelmond.nl

Just det. Fanken, synd man har valt bort dom mot Svarstadskauen 2008.
Men kanske in spirit.
Ja.

2008/06/01

Finfin laurdag



Jeees. Äntligen kom den dagen.
Shorts. Värme. Vänner. Och ett stort och solfyllt tak.

Här är ljud & bilder, ett litet söndagsexperiment. Häftigt?