Rosen

Wiki: Arne "Rosen" Qvick född 6 oktober 1937 i Bollnäs, sångare.

Elektriker till vardags fick han sin plats i rampljuset då hans låt "Rosen" blev en mycket stor hit i december 1969. Han hade gett ut låten redan 1963, men den version som blev en hit var inspelad 1966 och hade via studentkretsar spridits runt landet. Verserna i "Rosen" pratas igenom och hela låten är väldigt udda. Trots detta toppade "Rosen" Kvällstoppen i 5 veckor. Låten har sedan dess förföljt honom. Qvick fick aldrig någon mer märkbar skivframgång. Han har gjort ca 15 LP skivor.

Svårt

Ser. Kikar utöver. Golvet. En fredagskväll.
Undrar framöver.
Gungande. Vajande.
Ser att dom ser. På mig. Undrar.
Ser jag dig?

Nej. Eller jo. Skulle iallafall kunna tro. Men ej.
Så nära men så långt borta. Igår eller idag.
Vad vet jag?
Ingenting. Om någonting. Ser bara tomt omkring.
Egentligen.
För verkligen.
Tänker man. Finns du? Här och nu?
03.47.

Svårt att bestämma.
Hårt.
Både känslor och förnuft.
En klämma. Vart hör man nu hemma?
Jag vill ha dig. Eller ej.
Det enda jag vet, är att det gjort ont.
Gått fel.
Inte funkat. Inga krafter att gambla på spel. Nu.
Men här är man. Fortfarande hel. På ett sätt.

Mätt. På allt och alla.
Orkar inte mer jalla. Hah.
Eller va?! Feg? Vad menar du?
Kanske.
Har man blivit en deg. Seg.
Som aldrig jäser. Blir nåt gott.
Kanske.

Borde
man

förstått?


(Tror jag gillar dig. Förlåt.)

Ont gör gott

*Ouch.

Fötterna värker. Under. Skorna var lite sådär. Ny.
Hårda. Men okej. Mål blev det inte. Skotten var som dåliga sketcher.

Min andra träning på ett halvår. Första med boll. Och sånt känns. Hm. När jag andas piper det. Hhhhhh ...

Men man känns hes på samma gång. Hm.

Knäna är kvar. Men musklerna runt är sten. Vaderna likaså. Armarna är spagetti, men magen starkare. Kanske på grund av thaimaten? Hah. Dålig form.

Men ont gör gott. Jag ler och är nöjd.
Undra varför.

(Nej, klippet har ingenting med mig at göra. Men tyckte den passade in. Okej, kanske inte den gjorde det iallafall.)

Coltrane kl 01:43

Jag reser. I natt.

När jag blundar är jag där. Alla. Som förut. Fast i framtiden. Sol. Varm vind. Som träffar kind. Ah. Det smakar. Som det brukar. Och luktar. Gott. Lätt avgas blandat med het asfalt och kyckling. Chili. Nam. Ser bortöver. Sand till vänster. Och glänsande vatten. Vänder mig. Neonljusen. Som förut. Ni skrattar. Jag smakar. Ser upp. Borta. Bara andra. Bara mig.

Nu är nu. Då var då. Jag väntar. Men här hör jag hemma. Ses.

Grejen

Har med åren lärt mig att förstå att alla gör sin grej. Och att det nödvändigtvis inte behöver ha med godhet eller ondska att göra. Alla har sina skäl. Sina historier. Vilket spår man hamnar i kan bero på så mycket. Ett beslut man gjorde långt bort. Eller en släkts nära tradition. Kanske är man vilse. Hårt arbete eller tillfälligheter. Tvång.

? Vad gör du. Och varför. Varför just detta, och inte nåt annat?

Varför är så många journalister röda och inte blå? Vad utgör en typisk aktiespekulant? Vad är likheten mellan alla backpackers? Hur tänker en ledare som inspirerar miljoner? Vad är jobbigast - att vara unik och annorlunda, eller att vara normal och genomsnittlig? När vet man att man har lyckats? Misslyckats? Är allt i ditt sinne? Finns världen utanför, sådär egentligen?

Jag är alltid utlänning. Vart jag än är. Har börjat tänkt på hur det känns att inte vara det. Att inte vara i tvil om sin position och tillhörighet. Sin kultur. Språk. Utryck.

Inte för att jag nödvändigtvis kunde tänkt mig det.
Måste väl bara köra min egen grej.

Antar jag.

Vad gör jag här

Sittande. Stirrande. Mentalt på väg.

I en gammal Jeep på en dålig grusväg. I Afrika. På en pick-up i Syd-Amerika. Skrattande. Hos andra. Med nån. Passion. Vilja. För nåt. Nån. En skillnad. Hemma. Thailand?



Arbetande. Svettig.
Med mening. Känslor som...

Glöder.

Nu känns dagar som gröt utan smak. Nummen. Aldrig nöjd. Letande. Ett hål. Jag svävar i periferin. Luft och vind. Försvinner snart.

Trött.

Om

Jag kunnat. Skulle jag gjort.
Jag varit.
Fattat.
Visat.


Om.