2010/01/07

Lingonsylt

- Det manglet liksom noe. Et eller annet søtt til det salte.
- Ja, konstigt det där. Att nåt så lite, kan göra en så stor skillnad.

- Mmm. Fattern hadde glemt å kjøpe. Så vi måtte klare oss uten. Men det gikk jo det.
- Ja, går väl alltids.

Att inte ha lingonsylt till pinnekjøtt och stappe. Juldagen. Det kan väl egentligen inte kvalificera till en kris.

Många hade kanske betecknat det som en slags kris, i fall man nu faktiskt hade haft med lingonsylt till rätten. Traditionerna varierar ju så. Inte sant. Mat och folk. Hm.

Men. En söt liten röd klatt där på tallriken - bredvid det ångande och knapriga pinnekjøttet. Salt. Och stappen, där på andra sidan. Snaps. Och flatbrød. Nej. Eller jo.

Vi gillar lingonsylt vi. Jag och Pål.

Lingonsylt är sött. Bittert. På en och samma gång.
Av bär som man absolut inte plockar för att mumsa på, när man vandrar i skogen en varm höstdag och svettas. I alla fall inte jag. Inget är bättre än blåbär då.

Men lingonsylt är totalt jävla magiskt. Dom röda bären trollar med maten.
Svisch. Så är det dans i munnen. Gammeldans. Dansband. Dance.

Som förvandlar den kalla förfesten hos några folk som går med alldeles för fina kläder och som du inte ens känner - till värsta varma klubbfesten på Roskilde en gång för många år sen, som du bara inte klarar glömma.

Eller till en mysig tältnatt runt den glödande brasan med din kära. Långt från allt och alla.

Lingonsylten spelar fotbolls-VM med pinnekjøttet. Helt enkelt. Skapar passion med stappen. Ropar till snapsen. Hurra! Bring it on jävla potatisgubbe!

Mmm.

- Blir ikke det samme nei.
- Men ni gick aldrig och frågade om grannarna hade sylt att låna bort då?

- Nei.


Jag undrar jag.
Vad som är livets lingonsylt.

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar

Skriv in några ord vetja. Om du nu undrar över nåt, är oenig eller kanske bara inte har nåt bättre för dig.