En sen kväll på hybeln för mig själv

Sitter bara här för mig själv och lyssnar på halvtrist musik - med en halvkall Dahls bredvid tastaturet.

Det är en sån kväll där alla andra har det kul. Det är festing i Karskbua för en sista gång, och vi vet ju hur det blir då: Asfulla folk och massa kul. Det missar man. Ja, så är det när man nu ska vara så "seriös" och läsa helgen innan examen. Men bryr jag mig hur det går egentligen? Jo, så länge jag inte stryker - men jag vill egentligen ha minst en C, så nåt måste jag ju kunna skriva ner. Därmed måste jag läsa en del.

Men just nu har jag läst nog för idag, inte för att jag läst så mycket då. Öl smakar återligen igen gott. Och musiken blir bättre. Dessutom är det nu eld i spisen, så det är då ganska mysigt här inne i halvmörkret och ensamheten. Har lastat ner en del låtar; fotbollslåtar och gamla låtar. Sitter och prövar att spela lite lufttrummor med mina trumsticker. Sjunga lite också, men det blir liksom inte så himla fint. Hehe.

Det är egentligen ganska långt mellan sånna här fredagskvällar, men ibland kommer dom, och då är det väl bara att pröva hålla ut med sitt eget sällskap.

Ute regnar det. Men imorgon fyller man ju år, och då kan det väl hända att det skiner upp lite...

Godnatt.

Börjar kännas att vi ska flytta ut nu

Erik har städat ut mycket av sitt rum redan. Efter helgen ska väl jag göra det samma, och sen sticka till Stugudal på jobb. Håvard har sagt att han sticker snart också, och Vebjørn ska väl flytta ut i början av juni.

Som sagt, det börjar kännas att vi ska ut. Och så klart blir man lite trist. Det känns vemodigt att gå vidare från det här stället. Det har ju hänt så otroligt mycket här. Så mycket folk som vi har träffat. Så mycket roligt som vi haft!

Men en dag måtte ju allt ta slut. Och den dagen närmar sig verkligen...

Jag som har väntat på att sommaren och så småningom hösten ska komma, men nu så är det hela inget som jag går och glädjer mig till nåt mer. Visserligen ska det bli kul att göra lite andra saker. Träffa nya människor. Men om man verkligen har träffat nån man gillar då? Argh...

Men hallå. Det är väl inget att klaga över, är det? Jag har det ju egentligen bra. Det är iallafall det jag intalar mig själv hela tiden. Vad har jag för rätt att klaga? Men så gör jag det iallafall. Kanske hjälper det att sova lite på saken?

Det känns bara som en liten klump i magen som inte helt vill bort. Men om man inte tänker på hur det blir, och bara lever i nuet så känns den inte så mycket. Så kanske är det lösningen? Bara försöka vara överväldande positiv och tänka på det som faktiskt är himla bra, och bara undvika att grubla över saker som ligger fram i tid, och som man ändå inte får till att göra nåt med just nu. Ja, kanske det?

Iallafall, godnatt på er allihopa! Kämpa vidare för varandra!

Nareas

Maj på T9

Vet inte helt vart man ska börja.

Men det har varit full fräs nästan non-stop här på Trøavegen 9 sen i början av maj och ända fram till den 17. Och bara på den 16. maj så var det enligt vissa källor över 70 pers här på hybeln!

Fan så kul det har varit! Massa russ. Massa vassdram. Massa som hänt:
-Klädspoker med massa nakna killar och en naken tjej.
-En svart katt som ständigt kom till oss och ville ha kos och mat.
-Folk från Røros, Selbu, Tydal, Skatval, Statsbygda, Brekken... Ja från överallt.
-Massa tomma 5-litersdunkar
-Pant för nästan 500 nok

Jag kommer att sakna allt det här. Så mycket som man kommer att sitta och snacka om senare. Ja, att minns du hur det var på T9?

Just nu är allt bara lite jobbigt. Så mycket som man ska gå igenom i huvudet innan man fattat allt. Så mycket som måste systematiseras. Man ska ju återgå till den normala vardagen med läsning fram mot examen utan att gå runt i ständigt rus. Men man får hoppas att vädret bättras så man kan sitta ute och bara njuta existensen. Bara vara glad för ögonblicket - utan att se sig tillbaka eller att försöka se framåt.

För det blir bara för jobbigt. Varför? Jag är sådär frontkollisionsaktig förälskad. När man vet att det ändå är kört, varför ska man ändå bara tycka om? Allt som jag längtat till nu i höst och framöver verkar så plötsligt inte så kul iallafall. Inte nu när man vet vad man missar. Just det är lite trist.

Men.

"Carpe Diem"

Är det inte det man säger?