Stark saknad

Min kusin Boom.

Ligger här i sängen, nyss läst ett fint meddelande på Facebook från en tremänning i Sverige. Och hon fick mig verkligen att tänka.

Märker det, att det plågar mig mer och mer. Det att jag träffar min familj och släkt såpass lite. Inte på det sättet att jag bara gärna vill hem och äta morsans goda middag och snacka med Ole och hänga i soffan liksom.

För jag har ju en sån fin lillebrorsa som alltid är på och ständigt har nya infall och konstiga ideen. En lillasyster som på flera sätt är mer vuxen än mig, och som jag är så stolt av.

Men familj ja. Har ju två fantastiska söta systrar i Sverige också - som man träffar alltför lite, och som jag är rädd inte har nån aning om vem deras storebrorsa egentligen är...

Jag saknar er alla. Föräldrar, kusiner, tremänningar, småbarn, gubbar och gamla damer - alla! Det är ju både så himla trist och oerhört fantastiskt på samma gång att alla ni finns runt om i Norge, Sverige och Thailand. Vill ju så komma till er, säga hej och ge er en kram mer än ett fåtals gånger på tio år liksom. Är ju lite för dumt det då.


Födelsedag på Stugudal.

Men så är det nu.

Märker jag på nåt sätt borde ta mig samman, och faktiskt resa runt, ta ansvar. Att besöka er i Värmland. Stockholm. Bangkok. Att hjälpa till mer. Vara där för er.

Jag lever ju trist nog i min egobubbla med mina egna små problem som egentligen bara är jalla.

Så mycket man borde göra. Jag vet det så innerligt. Jag skäms.

Men jag prövar. Och lovar jag ska pröva hårdare.

Jess!

Jag känner en kändis!

Märker på ett finurligt vis att jag blir helt rödblommig i kinderna. Och när jag nu tänker tillbaka, rent retrospektivt på vårat vänskap, så känner jag att jag genast uppskattar det lite mer.

Andra kapitlet

Dagar har gått. Säng har blivit köpt. Jag ligger i den nu, och under täcket är det varmt och gott - men i resten av rummet är det ganska kyligt. Har inte skaffat nåt värmeelement som egentligen borde stå här på golvet. Och på badet. Fan, fryser ju röven av sig om morgonen.

Jaja. Nog om det.

Snön har kommit tillbaka, och egentligen borde man ju testat backen härborta med brädan som bara lutar där borta mot väggen. Tror den ropar lite försiktigt på mig...

Och snö är ju roligt det. Digg att vandra hem från Reidar efter att ha sett filmen The Kite Runner, och bara känna snöflingorna på näsan igen medans man kikar upp mot gatubelysningen.
Lyssnande på musik... Kent



Här är förresten våra turtle-brookies (blandning mellan cookies och brownies) som Andrea och jag rent slumpmässigt fixade till Marlenes födelsedag.

Jag lyssnade inte på Andrea såklart - som då hade fixat färdigt degen och bara skulle få mig till att ha det i ugnen medans hon skulle duscha - när hon sa att, Nareas:
- Ta det på to brett. Æ har jo laga dobbel dose vettu.
- Äh, går bra.

Och det gjorde ju det på ett sätt. Dom var ju goda då. Och Marlene verkade bli glad så.

Ps. Häromdagen satt jag vid skrivbordet här bredvid sängen, med middagen framför mig uppäten. Jag skulle till att börja läsa på boken Det nye Kina (jag som aldrig läser nuförtiden), och jag var lite trist. För jag har ingen TV här på min lilla hybel, och det är ju som sagt lite kallt - och det är lite jalla att fixa mat, för det är ju ett jalla hybelkök - jag som diggar ett bra kök där man kan härja lite och ha det digg medans man fixar middag liksom. Men jaja, jag tänkte medans jag satt där:

"Varför händer det inget i mitt liv? Inget spännande, bara samma gamla."

Jag satt sådär med huvudet på sne och kikade in i den vita väggen i två sekunder innan jag blev lite chockad av mig själv. För Jesus tänkte jag ju sen. Här sitter man långt hemifrån, i en ganska ny och spännande livssituation, och så klagar jag över ett rutinmässigt liv? Haha.

Snacka om att man har rastlöshetens förbannelse över sig.

Tromsø rockar stenhårt

Like easter
Originally uploaded by Sae-Khow

Härligt alltså. En vecka har nu gått, och tills nu har man hunnit att installerats på jobb, med en PC som funkar och en superdigg bärbar mic som för mig revolutionerar ljudvardagen. Stereo is the shit, haha.

Åsså har vädret här varit av typ knallblå himmel och blendavita fjäll.

Mack smakar inte så värst, kollegerna är bara trevliga, och med vänner och klasskompisar har man utforskat stan och fått dansat in röven, iallafall litegrann.

Säng (eller madrass) har man ännu inte fått tag i ännu, men räknar med att måndagen är dagen man flyttar ut från Andrea och Ole Martin som förbarmat sig över mig och lånat ut ett rum i sitt hem till en stackars utlänning. Nu blir det hybel framöver till sommarn, jag hoppas därefter att flytta in i en eller annan lägenhet tillsammans med selbygg Hilde.

Och ja. Utifrån bilderna så fattar ni nog att livet knappast har blivit sämre av att vistas i stan här. Jag gillar Tromsø - och än så länge verkar det verkligen som om Tromsø gillar mig tillbaka.

Tomt

Fan.